Gnistan: Berättelsen om Jake - Kristine Barnett

Jake Barnett är ett så kallat child prodogy, ett underbarn, och har ett IQ på 170 (högre än Einstein). Han är autist och kan göra en hel del fantastiska saker. Det som däremot skiljer honom från många andra autister är att han även verkar ha en social förmåga. I olika tvprogram samtalar han med programledaren, verkar förstå humor och försöker sig även på att skämta själv. Därför är den här boken intressant. Den är skriven av Kristine Barnett, Jakes mamma. När Jake fick sin diagnos så arbetade hon som dagmamma och valde att utvidga sin verksamhet och började att arbeta med autistiska barn. Genom åren har hon utvecklat flera intressanta och framgångsrika metoder för att bryta genom muren och få en autist att bjuda in i sin värld.

Boken handlar både om fallet om Jake och hans väldiga begåvning, men även om en uppfostringsmetod som handlar om att hitta en gnista inom alla barn. 

Lite stör det min läsning att Kristine Barnett är så otroligt amerikansk. Jag har lite svårt att leva mig in i hennes berättelse och får svårt att hålla med i hennes åsikter. Däremot är det en spännande livshistoria som definitivt borde läsas av alla föräldrar till barn med autism, eller liknande diagnos. 

Vi måste sluta ses på det här sättet

Det här var en av de få böcker som jag hade bestämt i förväg att jag skulle köpa på årets bokmässa. Jag känner alltid att jag kan unna mig att handla av Gilla böcker. De har både bra böcker och bra priser. Precis innan mässan tyckte jag att jag såg den här boken överallt och blev därför nyfiken.

Vi måste sluta ses på det här sättet är en ungdomsroman där vartannat kapitel handlar om Hanna - en glad tjej som går sista året på gymnasiet och planerar att åka till Paris efter studenten. Vartannat kapitel handlar om Jens - en 24-årig kille som precis separerat med sin långtidssambo och mamman till hans dotter.

Boken är intressant för att de starka sidorna är samma som de svaga. Jag både hoppas på Hanna och Jens som ett par, samtidigt som jag tänker att det aldrig kommer att fungera. Jag sitter och hoppas att de ska bli ett par, samtidigt som jag hoppas att de bara ska ge upp från början.

Romanens dialog är likadan, ibland fångas klockrena samtal mellan eleverna i Hannas klass, precis så konstiga och ironiska som de kan vara. Samtidigt känns karaktärerna nästan för kvicktänkta ibland.

Allt som allt är det en lite småmysig bok, som får mig att skratta till vid ett flertal tillfällen. 

Mitt liv som förrädare

Mitt liv som förrädare är Zarah Ghahramanis berättelse om sin tid i ett iranskt fängelse. Hon var bara tjugo år gammal när hon greps för att ha varit politiskt aktiv på sitt universitet. Boken är uppbyggd av både berättelser från tiden i fängelse och tillbakablickar från barndomen och fakta om Iran. Trots att hon lever i ett land där hon inte tillåts att vara den hon är så är det tydligt att hon älskar sitt land, sin kultur och sitt språk. Hon berättar entusiastiskt om religion och språkhistoria. Detta varvas med de hemska berättelserna ifrån fängelset där hon isoleras i en cell och tvingas ha ögonbindel var gång hon tillåts att lämna den. Vilken vakt som låter henne gå på toaletten och vilken förhörsledare som befinner sig i rummet kan hon bara avgöra med hjälp av ljud och doft.

Det finns många liknande berättelser, men den här skiljer sig från mängden. För det första är den otroligt välskriven och har ett levande språk, något som tyvärr inte är så vanligt inom genren. Texten är lättläst och flyter på snabbt. Ghahramanis reflekterar över hur hennes vistelse skulle ha sett ut om hon inte hade varit förlovad med en rik man med högt uppsatta kontakter. Även om hon slipper de allra värsta straffen är det fortfarande en hemsk berättelse.

Jag streckläste boken och kan erkänna att jag grät på de sista sidorna. 

Litterära smycken

För ett tag sedan öppnade jag en webshop med en kompis. Vi har sålt smycken tillsammans på några olika event/konvent och tyckte att det var dags att även finnas på Internet. Nu har vi kommit igång ordentligt och har fått flera beställningar och nöjda kunder.

Vi heter Smyckelfnyckel och finns på den här länken. Gå gärna in och titta runt lite. Eftersom jag älskar litteratur gör jag en hel del smycken med boktema, och det kommer att bli fler i framtiden. (Jag har flera roliga idéer!) Här är några bilder:

Bokmässan: Petter, Petter, Petter (och lite Ford)

Bokmässan är över för i år, vilken som vanligt är både synd och lite skönt. I år stod jag i Brombergs monter fre-sön och jag hade inte väntat mig att det skulle vara så jobbigt att stå upp hela dagen som det faktiskt var! Nästa år ska jag köpa ett par bättre skor innan mässan.
Självklart var det även otroligt roligt att få både lyssna på författare prata om sina böcker och att prata om böcker med alla som kom in i montern.

Det blev mycket Petter på mässan, han var verkligen överallt! Jag fick vara med om att sälja mässans allra sista exemplar av 16 Rader, vilket gick förvånansvärt bra. Ingen blev sur över att den hade sålt slut, vilket vi hade varit lite oroliga över när lagret började sina redan på fredagen. Jag tröttnade inte heller på att höra Petter prata om boken, även om jag hörde det flera gånger.

Petter och Dorotea i montern

Jag passade på att få mitt eget exemplar av 16 Rader signerat. 

På lördagen hade Petter sin release-fest på Yaki-Da, vilket var väldigt mysigt. Det var dessutom första gången jag fick gå förbi kön till en klubb för att jag var med på gästlistan. (Vilket gjorde att jag kände mig extremt viktig)

Trots att det blev så mycket Petter lyckades jag få med mig ett signerat exemplar av Kanada åt min pojkvän. Jag träffade aldrig Ford personligen men bad Janina, som hade all kontakt med Ford under mässan.

Jag hann med några andra inköp under mässan men de är just nu nedpackade eftersom jag håller på att flytta till Stockholm! Jag har bestämt mig för att satsa på förlagsbranschen och känner att det är i Stockholm jag behöver vara. (Fortsättning följer, förhoppningsvis!)

Melodikryss med litteraturtema

Har ni sett att Melodikrysset har skaffat en Melodikryssfabrik? På hemsidan går det att göra egna kryss med låtar från Spotify. Lite tråkigt är det att det då syns både låtens och artistens namn, men det går att ställa andra frågor.

Jag har knåpat ihop ett Litteraturkryss, som ni gärna får testa. Det går att hitta här.
Skriv gärna en kommentar om ni har testspelat. Eller länka om ni gjort ett eget kryss - så ska jag testspela det.

Bokmässan! (Överlevnadstips från igår)

Om 10 minuter åker jag in till Bokmässan men jag tänkte skriva ett litet snabbt inlägg med mina bästa överlevnadstips.

1. I postens monter kan du skicka gratis kort + godis. Gör det tidigt, innan det tar slut. (Vilket det gjorde förra året)
2. Behöver du en liten paus?
* Hämta gratis kaffe eller te i SvDs monter.
* Ta dig till övervåningen och sväng av mot R-rummen. (Rum för Poesi) Detta är mässans svalaste och lugnaste korridor med gott om sitplatser! (och gratis kallt vatten)
* Var inte rädd för att hälsa på kändisar om du ser någon du tycker om. De blir alltid glada men kan vara stressade.
3. Hur man hittar. (Jag får massor av frågor på det här!)
Säg att du ska till monter B05:40
B - området. B är den största där du hittar de flesta förlag. A är för barn, ungdomslitteratur och serier.
Det är skyltat till alla områden.
05 - vilken gång det är. Gångarna går parallellt mellan huvudingång och den stora rulltrappan.
40 - nummer på montern, deras nummer går åt andra hållet. Här är det lite krångligare eftersom inte alla nummer finns med och vissa ligger på gaveln av en gång men om du går längs med gången när du hittat den så kommer du hitta jättebra.
4. Monter B05:40 är också där ni kan hitta mig resten av mässan, om ni vill säga hej.

Ha en trevlig mässa!

Bokmässan!

Äntligen är det dags igen. Idag åker jag till Göteborg! 

I år har jag inte gjort upp något schema för vad jag måste se, eftersom jag ska jobba fredag-söndag under mässan. Jag kommer att vara där privat under torsdagen och ska gå runt och köpa lite böcker då. Fredag - söndag kan ni hitta mig i Brombergs monter. Där tänker jag se till att få 16 rader signerad av Petter, dessutom har jag lovat min pojkvän att köpa Kanada av Richard Ford åt honom.

Ses vi där?

Vad ska ni titta på/köpa på mässan?

Tjärven

Tjärven är ett experiment av John Ajvide Lindqvist, eftersom den endast gavs ut som e-bok och mp3-bok. Detta var 2011 och jag var extremt sur över att inte kunna köpa den som fysisk bok eller kunna låna den på biblioteket. Först nu, några år senare hittade jag den som strömmande ljudbok på Stockholms bibliotek och lånade den direkt. Jag väljer alltid att lyssna på Ajvide Lindqvists böcker, eftersom han läser upp dem själv och gör det väldigt bra. Om du inte är så förtjust i ljudböcker kan denna vara en bra start - eftersom den bara är lite över fem timmar lång. 

Berättelsen utspelar sig på midsommarafton, sju personer som har gått i samma gymnasieklass träffas igen efter 25 år för att grilla, dricka alkohol och prata om gamla minnen. De ska ha återträffen på Tjärven, ett skär utan något annat än en fyr. Mest ska de vara där för att Markus vill kunna imponera med sin dyra båt. Det dröjer inte länge innan saker börjar gå fel med firandet, gänget blir fråntagna både båten och sina mobiltelefoner och lämnas strandade på ön. Midsommar är solens högtid och den enda dagen på året då de kalla och frusna drunknade får en chans att ta sig upp på land för att kunna värma sig i solen. De har bara en dag på sig att njuta av livet ovanför vattenytan och de är hungriga.

Jag tyckte att boken passade otroligt bra i det korta formatet. Den innehåller sju karaktärer, handlingen äger rum under några timmar och den utspelar sig på ett väldigt litet skär. Det är just detta som gör berättelsen otroligt läskig och spännande. Karaktärerna har ingenstans att fly, ingenting att försvara sig med och heller inga egentliga idéer för hur de ska överleva. De vet inte om det är bäst att arbeta tillsammans eller om de ska stå var man för sig och den totala hopplösheten är skrämmande. Mot slutet av ljudboken kröp jag in under täcket i min säng och såg till att dra in fötterna ordentligt, för det blev riktigt obehagligt. 

Rör mig inte!

Jag har varit sugen på att läsa den här boken ett tag nu eftersom den har fått så fantastiska recensioner på andra bokbloggar. Ett tag tyckte jag att den fanns recenserad överallt och jag läste inget negativt om den. Dessutom har jag hamnat i dystopiträsket den senaste tiden. Därför fick den följa med mig hem från biblioteket när jag såg att de hade skyltat med den.

Lite mer tveksam blev jag när jag låg i soffan och öppnade boken, då fick jag nämligen se att det överdrivet positiva citatet var ifrån en medlem av Stephenie Meyers fanclub. Och visst var det Twilight jag läst, om än i en ny version - denna gången blandad med Hunger Games och X-men. Det här är nämligen handlingen (om än med andra namn på karaktärerna, som jag inte lagt på minnet):

Rogue från X-Men sitter instängd i en cell eftersom ingen kan röra vid henne utan att riskera att dö. Världen utanför har näst intill förgått och en liten grupp människor har tagit över. Alla som tillhör The Capitol lever i lyx och överflöd samtidigt som det är misär och fattigdom i de övriga distrikten. Helt plötsligt får Rogue en ny cellkamrat, in kliver Edward, det visar sig att han har en hemlighet men det viktigaste är ändå att han av någon anledning är extremt överbeskyddande mot Rogue. 

En bit in i historien dyker även Jacob upp, och han och Edward älskar Rogue och slåss om hennes uppmärksamhet. Droppen rinner över för mig när Rogue träffar Xavier och får en superhjältedräkt i form av en kroppsstrumpa och handskar. Vad är det jag har läst? Jag misstänker att 50 Shades of Grey har startat en tradition av att ändra namn och publicera fanfiction. Jag kommer inte att läsa fler delar i den här serien och jag tycker ärligt talat inte att någon annan borde göra det heller.

How to Kill your Husband(and other household hints)

På baksidan av den här boken finns följande mening att läsa:
"It is scientifically proven that no woman has ever shot her husband whilst he was vacuuming."

Jag köpte boken second hand där jag letade efter en chick-litt. Jag hade inte väntat mig att jag skulle hitta en feministisk sådan! Den här handlar om tre kvinnor i 40-årsåldern som har olika problem i sina äktenskap. Jazz är hemmafru, Hannah är barnlös karriärkvinna och huvudpersonen Cassie är en arbetande mamma. I inledningen av romanen blir Jazz arresterad och anklagad för att ha mördat sin man och Cassie berättar därför om vad som har hänt i deras liv och som ledde till arresten.

Jag blev arg, ledsen och glad av den här boken. Den är full av både humor och samhällskritik.

Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera om vilken kategori jag har valt att placera böckerna jag läser.
Vad är bokyatzy? Se här.
Den här boken har jag satt som chick-litt under Tjejsommar.

Bokyatzy - uppdateringar

Här kommer några uppdateringar i mitt bokyatzy, några böcker som jag har läst och lagt in.

Bock i Örtagård la jag in som klassiker under Sommarpaketet. Den valdes främst för att det var en av de få klassiker som fanns hemma hos min pappa (som jag inte redan hade läst). Jag har inte läst något av Fritiof Nilsson förut och min pojkvän hade precis läst den och sa åt mig att ge den en chans. Det förvånar mig inte särskilt mycket att det här inte är något för mig. Det finns ingen poäng att skriva en längre recension, det här är helt enkelt inte min sorts bok. 

Lika förutsägbart att jag skulle tycka illa om Nilsson Piraten är det att jag älskar den här. Wuthering Heights är en av mina svagheter och mitt hjärta kommer alltid att slå extra snabbt för Heathcliff. Trots att detta är en extremt nedkortad version lyckas den få med alla väsentliga delar och jag märker hur jag nästan blir tårögd i de allra finaste delarna. Perfekt format för mig för att kunna läsa historien om och om och om igen lite oftare. 

Den här satte jag in som grafisk roman under Lätt sommar.

Sista uppdateringen är Fittstim, som har blivit en svensk feministisk klassiker. Eftersom jag aldrig förut har stött på ett fysiskt exemplar passade jag så klart på att låna den på biblioteket när jag såg den i hyllan. Boken innehåller texter från flera svenska feminister och dessa blandas med skrämmande fakta och intressanta citat (från flera av mina favoritböcker). Texterna känns lika intressanta idag, speciellt tyckte jag om Anja Gatus text: "Flickor blir inte fotbollsproffs i Italien" eftersom den tar upp ett ämne jag inte tänkt på förut, nämligen flickor och sport. Jag rekommenderar den verkligen  och även resten av boken som känns väldigt aktuell även idag.

Boken har jag lagt in som facklitteratur under genrer. 

En blomma i Afrikas öken

Den här boken är en utav flera som jag fick i en kasse av min mamma för ca ett år sedan. Hon hade själv fått ett flertal böcker från sin kusin i en bokhylleutrensning. I kassen som hon gav vidare till mig fanns alla böcker som handlade om kvinnor eller som på något sätt lät feministiska. Det var nära att jag inte läste den här, eftersom den har ett otroligt oinspirerande omslag! Jag har i efterhand sett fler bilder av Waris Dirie (modell) och det finns definitivt bättre bilder att ta av. Den här är stel och ser konstigt inklippt ut, den konstiga inramningen och färgvalet på texten fungerar inte alls. Originalomslaget är mycket snyggare:

Nu i efterhand är jag väldigt glad över att jag faktiskt läste boken, för jag har lärt mig väldigt mycket av den. Boken är den sanna historien om modellen Waris Diries liv. Hon föddes i den somaliska öknen och levde nomadlivet med sin familj tills hon var tretton och rymde hemifrån för att undvika att giftas bort till en man i sextioårsåldern. Efter att ha tagit sig till London och lyckats få jobb som modell har hon berättat sin historia och arbetar med FN mot FGM (Female Genital Mutilation). Waris blev "omskuren" redan vid fem års ålder, av en kvinna som kallades slaktarkvinnan och som reste runt och utförde operationen med ett gammalt rakblad. Waris berättar under bokens gång om de stora problem som ingreppet orsakat henne och om hur personer i hennes närhet dött av ingreppet.

Boken handlar om så mycket mer än bara FGM, den handlar om kulturskillnader mellan Afrika och västvärlden. Att Dirie älskar Afrika är tydligt genom hela boken och det är härligt att läsa om hennes stolthet över att vara en afrikansk kvinna. Däremot är det hennes berättelse om FGM som berör mig. Det är ett ämne som jag visste pinsamt lite om förut och nu vet mer om än vad jag kanske hade velat. Jag kommer att drömma mardrömmar om det lång tid framöver. Detta är verkligen en bok som jag rekommenderar!

Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera om vilken kategori jag har valt att lägga in boken i.
Vad är bokyatzy? Se här.
Den här har jag valt att lägga in som memoar under genresommar, vilket gör att jag fortfarande bara har 3 poäng, men jag hoppas på att kunna få in lite poäng snart.

Oryx och Crake

Oryx och Crake av Margaret Atwood är nästa bok som vi ska läsa i min bokklubb. Jag fick den svenska pocketen av min kompis Alex (som jag tävlar mot i Bokyatzyt). Hon hade redan läst den och tyckte att den var jättebra, vilket gjorde mig skeptisk eftersom jag aldrig tycker särskilt mycket om de böcker som hon säger är väldigt bra. 

Oryx och Crake är en dystopisk skildring av en värld efter en stor katastrof på grund av genmodifiering. Huvudpersonen Snöman bor i ett träd intill en koloni av crakerianer - en helt ny människoras som skapats i ett labb av Crake. Tydligt blir det att Snöman hyser agg mot Crake samtidigt som han tycker om Oryx. Till crakerianerna beskriver han Crake som deras skapare som bestämmer och Oryx som deras välgörare och hon har dessutom fött alla djur. Genom tillbakablickar får läsaren reda på att Snöman en gång hetat Jimmy och har växt upp med sina föräldrar på en organfarm, där stora genmodifierade grisar föddes upp för att skapa njurar till transplantationer. Forskarna som arbetar på organfarmen och de som arbetar på andra, liknande, företag skapar nya raser på fritiden mest för skojs skull. Självlysande harar, blandningar av skunkar och tvättbjörnar samt de mardrömslika korsningarna mellan råttor och skallerormar. 

Jag tycker om dystopier och jag tycker om den här boken - nu när jag har läst den. Den värld som Atwood bygger upp är intressant och spännande. Antagligen kommer jag att referera till den här boken i framtida konversationer ("Det är som i boken Oryx och Crake där forskare har skapat ... ") Däremot tyckte jag inte särskilt mycket om boken under tiden som jag läste den, jag tyckte inte om berättelsens disposition. Mest ville jag bara att den skulle ta slut och när den väl gjorde det blev avslutningen en stor besvikelse för mig. I efterhand minns jag bara de bra bitarna men under läsningen tyckte jag inte om den alls.   

Bokyatzy:

Under hela sommaren kommer jag att uppdatera om vilken kategori jag har valt att lägga in boken i. 

Vad är bokyatzy? Se här.

Den här boken har jag valt att lägga in som Kanada under kategorin "Fem böcker från olika länder". Jag ligger alltså kvar på tre poäng, vilket börjar oroa mig eftersom min pojkvän lyckats få ihop 16 poäng redan. (Genom att ta bland annat Sommarpaketet)

Alice Hartley's Happiness

Den här boken köpte jag för att jag brukar tycka om Philippa Gregorys romaner och för att den har ett väldigt snyggt omslag. Tyvärr luras korsetten på omslaget en att tro att det är är en historisk roman, som Gregorys andra böcker, men det är det inte. Alice är gift med en professor och bor på universitetsområdet. Själv är hon intresserad av naturmedicin, healing och är inte alls klädd i stela korsetter. När hennes man tröttnar på hennes udda intressen och har en affär med en yngre studentska gör Alice något drastiskt - hon stjäl alla möbler från sin man och flyttar ihop med en tjugo år yngre student för att starta ett healingcenter. 

Boken är lite sådär lagom engagerande men Alice är alldeles för irrationell för att jag ska kunna känna med henne. Boken är fylld av snabba vändningar och konstiga händelser. Mest är jag besviken på det extremt vilseledande omslaget, men historien som döljer sig därunder intresserar mig inte särskilt och påminner inte alls om andra verk av Philippa Gregory.

Bokyatzy:

Under hela sommaren kommer jag att uppdatera om vilken kategori jag har valt att lägga in boken i. 

Vad är bokyatzy? Se här.

Den här boken har jag valt att lägga in som Enlnad under kategorin "Fem böcker från olika länder". Jag ligger alltså kvar på tre poäng.

Rädd att flyga

Rädd att flyga av Erica Jong inleds med följande citat:

Bigami är att ha en man för mycket

Monogami är samma sak.

                                                                                    - Anonymt (en kvinna)

Vilket, förutom att få mig att skratta, sätter tonen för resten av boken. Detta är en feministisk klassiker som blivit känd för att den beskriver kvinnlig sexualitet på ett nytt sätt. Boken publicerades 1973 men är lika aktuell idag (förutom den utveckling som skett sedan dess med möjligheter att kontakta människor i andra länder och nya preventivmedel). Romanens huvudperson, Isadora, sitter i inledningen på ett flygplan fyllt av psykoanalytiker på väg till en ankomst i Wien. Hon säger själv att hon har behandlats av "minst sex av dem. Och gift mig med en sjunde." Isadora är gift för andra gången och har hela sitt liv flyttat sin uppmärksamhet från en man till en annan. Nu känner hon en stark längtan efter att göra sig fri, både från män och till och med från sig själv. Detta är svårt eftersom hon inte kan låta bli att känna att ingenting är värt någonting utan kärlek, det är trots allt att vara älskad som är hennes största önskan, vilket gör att hon utan kärlek inte kan känna sig nöjd med något annat. 

Jag blir förskräckt av Isadoras otrohetshistoria, förvånas av hennes val, känner med hennes ångest, håller med om hennes syn på kvinnors förhållande till män, skrattar igenkännande åt det jobbiga i att vakna upp med mens - utan några mensskydd till hands. Detta är en bok som får mig att känna mycket och jag är glad över att ha läst den och önskar nästan att jag gjorde det tidigare.

Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera vilken kategori jag har valt att placera boken i. Vad är bokyatzy? Se här.
Den här har jag lagt som feministisk under Tjejsommar och ligger därför kvar på 3 poäng. 

Mardrömmar

Nu har jag äntligen fått tid att läsa Mardrömmar, den nyutgivna uppföljaren av Där drömmar blir till. Det är väldigt svårt för mig att skriva en recension av den här, eftersom Emma Andersson är en av mina vänner, i den här boken har hon till och med nämnt mig i författarens tack vilket såklart gjorde mig väldigt glad! 

Det är två år sedan nu som Där drömmar blir till publicerades och jag fastnade direkt i den magiska drömvärlden Enderra och har längtat efter att få läsa uppföljaren. I den förra boken imponerades jag väldigt av hur berättelsen skedde på olika nivåer samtidigt och sedan knöts ihop i slutet, den här romanen har en enklare dramaturgi men bjuder ändå på en del tillbakablickar och spännande avslöjanden. I början av min läsning var jag nervös över att jag inte skulle kunna hänga med, det var trots allt två år sedan jag läste den förra boken, men läsaren blir snällt påmind om vad som hände i den förra boken på flera ställen. Vilket fungerar väldigt bra och som jag är tacksam över. 

I inledningen av romanen har huvudpersonen Olivia återvänt från Enderra och nu försöker hon och hennes följeslagare Ana att återuppta sina "vanliga" liv med allt vad det innebär. Deras liv är däremot allt annat än vanliga, ingen av dem kan glömma bort att Enderras prins Johnny är försvunnen och att ingen hört av honom på flera månader. Samtidigt som de försöker att hålla ställningarna i skolan och i familjelivet ägnar de sin fritid åt att träna fäktning och bågskytte - allt för att förbereda sig inför det krig som de vet att Enderra kommer drabbas av och som de planerar att delta i.

Mardrömmar är en saga och innehåller de flesta delar det innebär, men samtidigt överraskar den. De flesta karaktärerna är inte det som de verkar vara vid första anblicken och huvudpersonen lär sig snabbt att det inte går att lite fullt ut på någon. Min personliga favorit är de monster som lever i Dödsskuggornas Dal. Alla monster i Enderra har en gång varit människor men har förändras av den ondska som på ett eller annat sätt tagit sig i i dem, precis som att alla onda karaktärer har en anledning till att vara det.

Mardrömmar är vacker och stundvis väldigt spännande. Den har levande karaktärer som det är enkelt att skapa sig en bild av under läsningen och som stannar kvar långt efter läsningen. Jag rekommenderar starkt boken och själv väntar jag med spänning på ännu en del i sagan.

Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera vilken kategori jag har valt att placera boken i. Vad är bokyatzy? Se här.
Den här har jag lagt in som Sci-Fi/Fantasy under genresommar vilket betyder att jag fortfarande ligger kvar på bara 3 poäng.

Barabbas

Den här boken har stått oläst i min bokhylla väldigt länge. Det är ett av mina många impulsköp från någon second hand-butik. Jag minns att jag köpte den för att jag tycker väldigt mycket om Pär Lagerkvists Dvärgen och hoppades att Barabbas skulle vara lika bra. Boken är ett av hans mer kristna romaner, även om Gud är ett centralt tema i flera av hans verk. 

Romanen handlar om Jesus korsfästelse och tiden efter, utifrån Barabbas den frigivnes perspektiv. Språket är fantastiskt men för mig är det också det enda som är positivt med den här romanen. Berättelsen är väldigt tråkig och jag är tacksam över att den var så kort så att den tog slut snabbt. Nästa gång ska jag försöka mig på någon av Lagerkvists böcker med en lite roligare handling.

Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera vilken kategori jag har valt att placera boken i. Vad är bokyatzy? Se här.
Den här har jag lagt in under klassiker i genresommar, vilket gör att jag fortfarande ligger kvar på 3 poäng.

Mumieland

Den här boken fick jag i examenspresent av en kompis, hon hade själv nyligen läst den och tyckte att jag också borde göra det. Boken, som heter Mumieland och är skriven av Sara Tuss Efrik, beskrivs på första fliken som en "geologisk självstudie". För mig blir det väldigt tydligt att det är en debutroman jag läser, det känns som en roman skriven av en författare från Sockerdricka-generationen. Den delar lite samma drag som andra debutromaner, som en blandning av Violencia av Lina Hagelbäck och Gracie av Veronika Malmgren. Gracie till formen men men språket från Violencia. Släng sedan in bitar från Darling River av Sara Stridsberg och Våtmarker av Charlotte Roche.

Resultatet blir en rakt genom konstig roman. huvudpersonen bor i en gammal frisörsalong där hon tar hand om sin extremt plastikopererade och döende mamma, Mum. Boken hoppar mellan hennes beskrivningar av tillvaron med sin mamma i nutid, dåtid och en del stycken om en resa hon gjort med sin pappa samt delar av hennes mammas barndom. Eftersom hon inte själv alltid kan skilja på sin mammas minnen och sina egna är det inte heller konstigt att ven jag som läsare blir förvirrad.

Ärligt talat blev jag irriterad under min läsning, vad handlar boken om egentligen? För mig känns det mest som att den är konstig för att vara konstig. Det känns som att Efrik skrattar åt mig när jag inte förstår hennes högst personliga symboler och metaforer. Tydligt blir det i alla fall att hon inte har någon vidare lust att förklara dem för mig. Det här är hennes historia och jag blir inte inkluderad i den.Vad betyder: "Jag måste fortsätta måla de vita porslinsfigurerna i färg, måste plasta in utomjordingar och schimpanser och bronshuvuden och stenflickor och isdockor och koppargossar och papegojor" eller "I begravningsköerna intill kyrkan smälter socker, det rinner ut i en strid ström och gör så att bevattningskanalerna i staden svämmar över." 

Språket i boken är bra men det är verkligen inte min sorts roman. Jag överlåter den istället åt de som är lite mer lyriskt lagda.

Bokyatzy:

Under hela sommaren kommer jag att uppdatera vilken kategori jag har valt att placera boken i. Vad är bokyatzy? Se här.
Den här hade jag lite problem att lägga in. Det kunde läggas som Samtida skönlitteratur under genre och ge 2 poäng men jag valde istället att göra en satsning och lägga den som första bok under 5 böcker från 5 länder. Jag ligger kvar på 3 poäng.

En sannolik historia

Jag är väldigt förtjust i Karin Alvtegens deckare.

Antagligen är det därför som jag inte riktigt har vågat att läsa den här, hennes första relationsroman. Det visade sig att det inte gjorde någon skillnad, det behöver inte vara någon som dör för att jag ska fängslas av Alvtegens texter, vilket ändå aldrig har varit det som fått störst fokus i hennes romaner. Alvtegen är fantastiskt duktig på att skildra spännande människoöden och även om deras ångest är ganska så nedtonad i den här boken, gentemot hennes tidigare, är det fortfarande väldigt spännande. 

Romanen handlar om Helena som flyttat till Norrland och öppnat hotell för att ge sin dotter en chans att få den uppväxt som hon själv önskade att hon haft och fått uppleva som sommarbarn i trakten. I början av boken har hennes man nyligen lämnat henne för att flytta tillbaka till Stockholm med en kvinna som vistats på hotellet som gäst.
Precis som i alla Alvtegens böcker handlar det om två personer med skilda livsöden som på något vis flätas samman i texten. Den här romanens andre karaktär heter Anders och är miljardär. Han har såld sitt framgångsrika investmentbolag och har drabbats av en rastlöshet. Han har börjat samla på dyrbara föremål, oftast som ägts av kända personer, och beger sig till Norrland efter att ha fått tips om att George Harrisons gitarr Lucy finns där.

Romanen utspelar sig under några dagar och skildrar deras liv, möten och några av människorna i trakten. Jag tycker att det fungerar och jag vill läsa vidare. Allt som allt skulle jag nog beskriva boken som lite småmysig. Däremot vet jag hur sågad romanen blev när den kom ut, bland annat rekommenderar jag den här otroligt roliga recensionen av Jonas Thente i DN.
Över lag blev den väldigt sågad, men jag kan inte låta bli att undra om det inte mest var på grund av ren tjurighet över att en av Sveriges bästa deckarförfattare bestämt sig för att sluta skriva om mord.

Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera vilken kategori jag har valt att placera boken i. Vad är bokyatzy? Se här.
Den här har jag valt att lägga in under genresommar, som samtida skönlitteratur. Vilket gör att jag ligger kvar på 3 poäng.

Mary Poppins

Den här boken har stått i min bokhylla väldigt länge och eftersom jag flyttar nu i dagarna valde jag att läsa ut den för att jag då kan skänka bort den istället för att ta med den. Jag har velat läsa den ett bra tag, eftersom jag fått för mig att den skulle innehålla den sortens smålustiga humor fylld av ordskämt som jag är förtjust i (tänk Alice i Underlandet).

Lite besviken blev jag nog när det visade sig att boken var uppbyggd av fristående kapitel, antagligen för att det skulle gå att ha högläsning med ett kapitel åt gången. 

Mary Poppins är barnflicka hos familjen Banks på körsbärsvägen. Hon kommer flygandes med östanvinden och lovar att stanna tills vinden vänder. Mary är sträng och väldigt bestämd. Hon har alla svar men delar ogärna med sig av dem och det bästa hon vet är att betrakta sin egen spegelbild i stadens skyltfönster. Under hennes tid hos familjen Banks får barnen, Jane och Mikael, uppleva en massa underligheter som sedan förnekas av Mary som påhitt och drömmar. 

Boken var absolut inte dålig, men inte sådär särskilt bra heller. Det är kul att ha läst den men jag kommer inte att läsa fler av dem. 

Bokyatzy:

Under hela sommaren kommer jag att uppdatera vilken kategori jag har valt att placera boken i. Vad är bokyatzy? Se här.

Detta var min första bok, jag kunde sätta in den som: barnbok, pocket, loppisfynd eller välja att även se filmen. Jag valde att sätta den som barnbok och har nu 3 poäng. 

The Vagina Monologues

Den här boken låg i min hall och då kunde jag så klart inte låta bli att läsa den. 

The Vagina Monologues är en pjäs av Eve Ensler, baserad på över 200 intervjuer med olika kvinnor. Pjäsen är uppdelad i olika korta monologer, gjorda för att kunna spelas upp av olika personer. Några är löst baserade på andra kvinnors berättelser och några är sammansatta av flera kvinnors svar på de frågor Eve ställt.

Jag hade inte hört talas om The Vagina Monologues förut, men har förstått att de är väldigt populära. Pjäsen i bokform hade nog gett mer för en person som kände till pjäsen sedan innan, eller till och med sett den. Jag fann den intressant och smått underhållande. En del av monologerna är roliga och några väldigt hemska. Hade jag sett den på scen hade jag nog tyckt väldigt mycket om den, men nu fungerade det inte riktigt.

The Vagina Monologues har inspirerat V-Day, ett projekt för att stoppa våld mot kvinnor. Monologerna är till för att informera om det våldet men motsätter sig även det patriarkala förtrycket av kvinnors sexualitet och deras rätt att ens ha ett kön som dessutom kan få ha ett namn. 

Bokyatzy! (Sommarutmaning)

Jag och min kompis Alex har knåpat ihop en sommarläsningsutmaning som vi kallar för bokyatzy.
Det är helt enkelt en utmaning där man kan samla poäng genom att läsa böcker i olika genres eller andra specialkategorier. Varje bok måste dock läggas in direkt efter att den lästs och kan bara användas på ett ställe. Har du till exempel läst en deckare kan du lägga in den under genrelistan och få ett eller två poäng direkt, eller så kan du lägga den i genresommar eller sommarpaketet och satsa på fler poäng.

Alex och jag har ett gemensamt Google-dokument där vi ska lägga in alla titlar under sommaren men vill du vara med och tävla så finns hela listan nedan. I slutet av sommaren publicerar jag här i bloggen hur det har gått för oss och då vore det jätteroligt om även någon annan berättade hur det gick för er!

Vi tävlar mellan 5 juni - 31 augusti.

Bokyatzy:

Genresommar (30p)
Deckare
Fantasy/Sci-Fi
Klassiker
Samtida Skönlitteratur
Biografi/Memoar
Lyrik
Fem böcker från olika länder (16p)
Tung Litteratursommar (15p)
Fackbok
Tegelsten (500 sidor)
Historisk roman
Mörka utsikter (13p)
Dystopi
Krigsskildring (verkligt krig)
Bok med ett svart/mörkt omslag
Sommarpaket (10p)
Deckare
Kalle Anka-pocket
Klassiker
Tjejsommar (10p)
Chick litt
Erotisk skönlitteratur
Feministisk
Lätt sommar (8p)
Grafisk roman
Fan fiction (valfri, completed, minst 30.000 ord)
Ungdomsbok

Små utmaningar (3p/styck, max 1bok/kategori)
Reseskildring
Tegelsten (över 500 sidor)
En pocket
Ett loppisfynd
Läsa om en bok
Läsa en bok och sedan se filmen
Följetång (minst 3, 3p/bok)
Läsa klart en tidigare påbörjad bok
Från bibliotekets topplista
En bok med orange omslag
Omslagsbild: ansikte i närbild
Bok med övernaturligt inslag
Fanfiction (över 30.000 ord)
Kokbok (+1 för lagad rätt)
Barnbok
Grafisk roman

Genrer (2p för första och sedan 1p/bok)
Deckare
Sci-Fi
Fantasy
Chick-litt
Dick-litt
Romantik
Erotik
Klassiker
Lyrik
Historisk roman
Samtida skönlitteratur
Ungdomsroman
Facklitt
Biografi/Memoar
Dystopi

Spotifytips

Jag har nyligen upptäckt att det finns en hel del roliga saker att hitta på Spotify. Själv brukar jag lyssna mycket på ljudböcker och på Spotify finns det ganska många bra böcker och noveller. Nedan följer några av mina bästa tips:

Om du tycker om Sherlock Holmes så finns det flera noveller på Spotify. Om du tycker om BBC-serien Sherlock kan du till exempel lyssna på The Final Problem, som inspirerade till det sista avsnittet av säsong 2. Den kan du lyssna på här. 

Om du tycker om poesi kan jag tipsa om den här skivan. Själv har jag lyssnat flera gånger på The Raven av Edgar Allen Poe.

Det svenska novellförlaget Novellix har testat på att publicera några av sina noveller på Spotify, bland annat finns Heder av Jens Lapidus.

Vill du istället lyssna på en hel bok så finns det några stycken, till exempel Pride and Prejudice.

Det här är inte en bok, men ändå en av mina favoriter. Två skivor av Trolles Trafikvett finns på Spotify för de som, precis som jag, var med i Trolles Trafikklubb som liten. De finns här.

Har du några andra favoriter från Spotify så dela gärna med dig i kommentarerna. Trevlig lyssning!

. 

Nyheter

Tänkte skriva en liten uppdatering om två roliga nyheter. Den första är att min kompis Emma Anderssons andra bok har kommit ut, på Opal förlag. Jag har inte själv köpt mitt exemplar eftersom jag bara suttit hemma och skrivit uppsats, men den ska inhandlas första tillfälle jag tar mig in till stan. Jag har verkligen sett fram emot den! Den heter Mardrömmar och är uppföljaren till Där drömmar blir till. 

Omslaget är fantastiskt vackert och ser ut så här:

En annan rolig uppdatering är att Christian Unges roman Turkanarapporten som jag bloggat om här har kommit ut i pocket. Nu har den fått ett starkt och kraftfullt omslag som jag tycker gör boken rätt. För varje såld pocket går tio kronor till Läkare utan gränser och då är den inte ens särskilt dyr från början. Kanske sommarläsning? 

Lorem Ipsum

"Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit, sed diam nonummy nibh euismod tincidunt ut laoreet dolore magna aliquam volupat."

Innan jag läste Lorem Ipsum, den andra delen i Maria Bielke von Sydows trilogi om skuld, så trodde jag att texten ovan endast var en grafisk nonsenstext, en utfyllnad. Istället visade det sig vara ett utdrag från en text av Cicero och handlar om smärta. Texten förekommer på flera ställen i Lorem Ipsum. Självhjälpsförfattaren Pär fyller ut sina dokument med nonsenstext när han inte längre kan skriva texter som hjälper andra och Sylvia stöter på det översatta citatet om smärta vid ett tillfälle då hennes egen smärta gör sig känd.

När jag läste Bielke von Sydows första roman Ingmar Bergman kände aldrig skuld så tog det mig ett tag att vänja mig vid det korta meningarna och jag hade samma problem i den här romanen. Jag som själv är van vid att läsa gammal engelsk litteratur med meningar som sträcker sig över flera rader tog ett tag på mig innan jag kom in i handlingen. Det är inte bara bokens meningar som är korta utan även handlingen rusar på, de många karaktärerna har gripande historier men deras kapitel tar snabbt slut. När jag väl vant mig vid formen gick det snabbt att läsa.

Min personliga favorit i boken är Pärs gammelfaster vars dialog är väldigt bra skriven och frammanar en typiskt bild hos mig av en bestämt liten skånsk tant. Trots det sparsamma språket blir karaktärerna väldigt tydliga för mig.

Den första romanen i trilogin gick utmärkt att läsa som en fristående roman men här märks det tydligt att det är en uppföljare, och att det kommer en del till.

Wrock and Love 2013

För två helger sedan var jag på wrockfestival i Växjö. Wrock (kort för wizard rock) är en sorts musik där texterna handlar om Harry Potter men musiken kan tillhöra vilken genre som helst. Själv är jag med i ett band som heter RapeSnapeEscape och vi spelade på festivalen, som hette Wrock and Love.

Under vår sista låt på festivalen hade vi bestämt oss för att göra en cover av det amerikanska bandet Draco and the Malfoys. Vi skickade ut en förfrågan till flera andra svenska wrockare om de ville spela den med oss och eftersom alla tackade ja blev det både ganska trångt på scenen och en intressant blandning av instrument.

Av någon anledning går det inte att klistra in just den filmen, men länken finns här.

Vi har släppt en singel på Spotify, den får ni gärna lyssna på om ni vill. Den heter No Pear Here och finns här.

Towel Day

Nu är det dags igen, ni har väl era handdukar med er idag? För man behöver alltid en handduk!
Förra året skrev jag ett blogginlägg som förklarade vad handduksdagen är för något. Det kan du läsa här.

I år ska jag istället dela med mig av lite vogonsk poesi. Först en varning:

"Vogon poetry is of course the third worst in the Universe. The second worst is that of the Azgoths of Kria. During a recitation by their Poet Master Grunthos the Flatulent of his poem "Ode to a Small Lump of Green Putty I Found in My Armpit One Midsummer Morning" four of his audience members died of internal hemorrhaging, and the President of the Mid-Galactic Arts Nobbling Council, survived by gnawing one of his own legs off. Grunthos is reported to have been "disappointed" by the poem's reception, and was about to embark on a reading of his twelve-book epic entitled My Favorite Bathtime Gurgles when his own major intestine, in a desperate attempt to save life and civilization, leaped straight up through his neck and throttled his brain. The very worst poetry of all perished along with its creator, Paula Nancy Millstone Jennings of Greenbridge, Essex, England,^[2] in the destruction of the planet Earth."

Och nu till själva poesin:

Oh freddled gruntbuggly,

Thy micturitions are to me,

As plurdled gabbleblotchits,

On a lurgid bee,

That mordiously hath bitled out,

Its earted jurtles,

Into a rancid festering confectious inner-sphincter. [drowned out by moaning and screaming]

Now the jurpling slayjid agrocrustles,

Are slurping hagrilly up the axlegrurts,

And living glupules frart and slipulate,

Like jowling meated liverslime,

Groop, I implore thee, my foonting turling dromes,

And hooptiously drangle me,

With crinkly bindlewurdles,

Or else I shall rend thee in the gobberwarts with my blurglecruncheon,

See if I don't.

Kurslitteratur för hela slanten!

För tillfället håller jag på med slutspurten av min C-uppsats i förlagskunskap. Idag har jag suttit nonstop i sju dagar för att få ihop mina många anteckningar till en fullständig text.
Jag har en del blogginlägg på gång, men just nu är prio ett att hinna med nästa deadline, som är imorgon!

No rest for the wicked och på återseende/skrivande.

Pemberly (Chatsworth House)

Under min Englandsresa för ett tag sedan bodde jag utanför Derby, vilket ligger i Derbyshire - där Pride and Prejudice utspelar sig. Jag fick höra att vi hade planer att en dag åka till Bakewell för att gå på marknad och äta en Bakewell tart och tyckte att jag kände igen ortsnamnet. När Elizabeth träffar Mr. Darcy på Pemberly säger hon nämligen:

"your housekeeper,' she added, 'informed us that you would certainly not be here till to-morrow; and indeed, before we left Bakewell, we understood that you were not immediately expected inthe country.'"

När vi åkte från Bakewell såg jag därför till att vi stannade vid Chatsworth House, den byggnad som påstås ha varit Jane Austens förlaga till Pemberly. I filmatiseringen från 2005 var det här Pemberly. Eftersom de andra väntade på mig utanför kunde jag inte spendera mer än en timme på området och tog inte heller särskilt många bilder men det var extremt vackert och jag väntade mig att Mr. Darcy skulle komma ridandes vilken sekund som. 

Ovan: Entrén från filmen. Jag fick inga bilder på fontänen eftersom det blåste väldigt mycket där och vattnet spreds runt hela denna sidan.

Nedan: Enda bilden på mig inne på Pemberly. Bevis på att jag var där!

Det var väldigt vackert där inne:

Wreck this journal

Jag åkte nyligen till England för att gå på en 70-års fest och stannade i sex dagar. Under en shoppingtur i Derby köpte jag den här till mig själv. På varje uppslag i boken står det instruktioner på något destruktivt som ska göras till den sidan eller till hela boken. Själv är jag trögstartad och vill verkligen inte förstöra boken, vilket jag antar är själva poängen med att ha den. Än så länge har jag gjort hål i en av sidorna och spillt te på en annan men boken ser fortfarande förhållandevis hel och ren ut, vilket jag ska göra mitt bästa för att ändra på.

Det är en väldigt söt liten bok och jag är själv nyfiken på de andra böckerna som är utgivna av Keri Smith.

How to be a Woman

Det har blivit en hel del feministisk litteratur den senaste tiden. Det blir alltid så för mig, läser jag en bok med ett feministiskt tema blir jag påverkad och läser fler.
How To be a Woman av Caitlin Moran har synts överallt. Den var varit väldigt skyltad ute i butik och på Internetbokhandeln och jag blev så klart väldigt frestad efter att ha sett den flera gånger. När jag på min födelsedag fick en presentcheck på 50kr av CDON.com slog jag till och beställde hem den.

Boken är feministisk, men den är inte i första hand riktad till andra feminister utan är skriven åt den breda allmänheten. Moran försöker övertyga läsaren om att hen är en feminist - fast att man kanske inte vågar erkänna det. Med hjälp av humor problematiserar hon de tvetydliga budskap en flicka möts av under sin uppväxt, på vägen mot att bli kvinna. Det räcker inte att vara född som kvinna utan det kräver en hel del arbete. Moran tar upp saker som kroppsbehåring, val av underkläder och konsten att gå i högklackade skor.

Boken är bra och bitvis rolig, den är lättläst och jag blir glad över att den syns överallt. Om du redan är van vid att läsa feministisk litteratur så finns det bättre böcker, som du antagligen redan har läst men om du inte brukar läsa feministisk litteratur är det här en perfekt ingång.

Releasefest: Lorem ipsum

Igår var jag på Malmö stadsbibliotek för releasen av Lorem ipsum, andra boken i Maria Bielke von Sydows trilogi. Det var väldigt mysigt, med både sång, filmvisning och såklart en stark uppläsning av Maria själv som har en fantastisk scennärvaro.

För lite över ett år sedan bloggade jag om den första delen, Ingmar Bergman kände aldrig skuld. Nu släpptes alltså del två och denna gången är texten satt av en annan av mina vänner och jag ser alltså lite extra fram emot att läsa den. Jag återkommer med en recension senare.

Bitterfittan

Efter att ha läst Happy, happy (som jag bloggade om här) så blev jag sugen på att plocka ner Bitterfittan från hyllan. Det här är verkligen en bok som förändrade mitt liv och mitt synsätt på saker när jag först fick låna den av en kompis för flera år sedan. Mitt eget exemplar köpte jag i efterhand på en loppis bara för att kunna ha den i bokhyllan.

Bitterfittan har fått mig att aldrig vilja gifta mig. När jag lånade ut boken till min mamma blev hon arg och tyckte att ingen kvinna borde få läsa boken innan de gifte sig, hon tyckte att texten var avskräckande.

Boken har nästan fått mig att tappa tron på att det går att hitta det jämställda förhållandet och jag har börjat drömma om en man som skalar apelsin. 

Huvudpersonen i Bitterfittan heter Sara, är 30 år gammal och sitter i inledningen av romanen på ett flygplan som ska ta henne till Teneriffa för en veckas semester. Hon åker ensam, vilket andra verkar anse konstigt redan innan de får reda på att hon där hemma lämnar sin man och sin son. Sara tänker att hon behöver en vecka ledigt för att fundera över varför ingenting blev som hon hade tänkt sig. Bitter är hon för att ingen verkade lika upprörd över att hennes man var borta med jobbet varje vecka måndag - fredag när sonen Sigge var nyfödd. Varför måste det vara skuldbelagt att vara mamma medan det är så mycket enklare att vara pappa? Sara blir bitter över den uppmuntran män som är pappalediga får och sin semester spenderar hon med att iaktta hur andra par beter sig mot varandra.

Maria Sveland är fantastiskt duktig på att beskriva vardagliga händelser och att levandegöra karaktärernas agerande gentemot varandra. 

Happy, happy

Jag vet att jag skrev att jag endast skulle köpa en bok på årets bokrea, men eftersom den boken lästes ut redan dagen efter jag fick hem den så kunde jag inte låta bli att köpa två till när Akademibokhandeln hade 50% på alla sina reaböcker. En av böckerna jag fyndade var Happy, happy: En bok om skilsmässa.

När jag läste Bitterfittan av Maria Sveland bestämde jag mig för att aldrig gifta mig, efter att ha läst Happy, Happy vill jag nog helst skilja mig. Boken innehåller tio texter skriva av kvinnor som upplevt en skilsmässa, i de flesta fall deras egna men ibland deras föräldrar.

Tråkigt blir det att de flesta texterna är väldigt lika, tydligen finns det bara ett sätt att skriva om det här. För mig flyter de ihop och blir till en lång text som då tyvärr upprepar sig en hel del. Läsvärd blir den ändå på grund av texterna skriva av Katarina Wennstam, Gudrun Schyman och Mari Jungstedt. Detta var alltså, tyvärr, inte en fantastisk läsupplevelse men jag är ändå glad över att ha läst den och ännu gladare över att den finns. 

Tiggaren och haren

Att den här boken är en litterär blinkning åt Aarto Paasilinnas roman Harens år borde ha varit varningslampor tydliga nog för mig att detta inte riktigt var något för mig, men omslaget lurade mig. Jag tycker att det här är ett väldigt snyggt omslag, det gör mig nyfiken och det ser ut som något jag skulle tycka om. Missförstå mig fel, jag tycker inte alls illa om den här romanen, det är bara inte det jag helst läser.

Tiggaren och haren  av Toumas Kyrö är en lättsam och smårolig roman i precis samma stil som Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann och Sirila gentlemän sökes. (Som jag bloggat om här)

Tiggaren och haren handlar om Vatanescu, en rumänsk man som tar sig till Finland med hjälp av ett kriminellt nätverk och får jobba som tiggare. Jobbet innebär hårda krav och tuffa regler, han måste sitta stilla i långa perioder utan att se glad ut och han får bara behålla en liten del av inkomsten. Men det är det värt eftersom han har lovat sin son Miklos ett par fotbollsskor. Efter ett tag ger sig Vatanescu iväg på en händelserik resa genom Finland för att på olika sätt tjäna ihop pengar och med sig på resan har han en hare. Händelserna i romanen är nästan lika otroliga som i Hundraåringen och humorn är lika lågmäld.

Romanen är lättläst och lättillgänglig och är väldigt bra inom sin genre. Läsningen påverkade mig nog mer än vad jag trodde för jag har gång på gång tömt plånboken på alla mina mynt och skänkt dem till vinterfrusna tiggare, eftersom jag kan se Vatanescu i dem.

Våldtäkt och romantik

Jag har nu läst ut årets enda och därför också bästa fynd från bokrean. Som jag bloggade om här så hittade jag den här lilla pärlan på Adlibris för bara 19 kr. Och jag vet ju om att förlaget, Modernista, är kända för sina snygga omslag men att de var så här snygga - det visste jag inte! Bilden ovan är från Internet och visar bokens skyddsomslag men det bilden inte visar är att den cerisa texten är klädd i sammet. Den visar inte heller vad som finns under omslaget:  

Denna otroligt söta lilla bok är det som döljer sig under omslaget. Ljusrosa sammet och glittriga bokstäver. En nackdel är väl att just denna rosa sammet verkar ha dragit år sig allt damm från min lägenhet och redan blivit lite smutsgrått. 

Boken har både band och ett otroligt fint papper på insidan av pärmen. Dessutom är själva texten väldigt snyggt satt:

Nackdelen är väl inledningen av varje kapitel, för jag älskar verkligen kapitäler men har mycket svårt för blandningen av kapitäler och versaler. Dessutom är de spärrade till smärtgränsen. I övrigt är detta en väldigt snygg bok. 

Våldtäkt och romantik är en kort liten bok av Katrine Kielos som beskriver den våldtäktskultur som vi lever i idag. Den handlar om synen på kroppen och på resultaten av att växa upp med hotet av att kunna bli våldtagen ständigt närvarande. Katrine Kielos säger att vi måste våga prata om väldtäkt och hon menar att feminister ofta nämner våldtäkt men inte pratar om det.

Jag är inte helt säker på att jag håller med Kielos i allt hon skriver, men jag håller med henne om att det måste diskuteras. Vi måste prata mer om hotet om våldtäkt och hur det präglar kvinnor i dagens samhälle och i sin tur den skuld det resulterar i om en blir utsatt för något som en blivit varnad för hela livet. Därför är detta en viktig bok.