Antagligen är det därför som jag inte riktigt har vågat att läsa den här, hennes första relationsroman. Det visade sig att det inte gjorde någon skillnad, det behöver inte vara någon som dör för att jag ska fängslas av Alvtegens texter, vilket ändå aldrig har varit det som fått störst fokus i hennes romaner. Alvtegen är fantastiskt duktig på att skildra spännande människoöden och även om deras ångest är ganska så nedtonad i den här boken, gentemot hennes tidigare, är det fortfarande väldigt spännande.
Romanen handlar om Helena som flyttat till Norrland och öppnat hotell för att ge sin dotter en chans att få den uppväxt som hon själv önskade att hon haft och fått uppleva som sommarbarn i trakten. I början av boken har hennes man nyligen lämnat henne för att flytta tillbaka till Stockholm med en kvinna som vistats på hotellet som gäst.
Precis som i alla Alvtegens böcker handlar det om två personer med skilda livsöden som på något vis flätas samman i texten. Den här romanens andre karaktär heter Anders och är miljardär. Han har såld sitt framgångsrika investmentbolag och har drabbats av en rastlöshet. Han har börjat samla på dyrbara föremål, oftast som ägts av kända personer, och beger sig till Norrland efter att ha fått tips om att George Harrisons gitarr Lucy finns där.
Precis som i alla Alvtegens böcker handlar det om två personer med skilda livsöden som på något vis flätas samman i texten. Den här romanens andre karaktär heter Anders och är miljardär. Han har såld sitt framgångsrika investmentbolag och har drabbats av en rastlöshet. Han har börjat samla på dyrbara föremål, oftast som ägts av kända personer, och beger sig till Norrland efter att ha fått tips om att George Harrisons gitarr Lucy finns där.
Romanen utspelar sig under några dagar och skildrar deras liv, möten och några av människorna i trakten. Jag tycker att det fungerar och jag vill läsa vidare. Allt som allt skulle jag nog beskriva boken som lite småmysig. Däremot vet jag hur sågad romanen blev när den kom ut, bland annat rekommenderar jag den här otroligt roliga recensionen av Jonas Thente i DN.
Över lag blev den väldigt sågad, men jag kan inte låta bli att undra om det inte mest var på grund av ren tjurighet över att en av Sveriges bästa deckarförfattare bestämt sig för att sluta skriva om mord.
Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera vilken kategori jag har valt att placera boken i. Vad är bokyatzy? Se här.
Den här har jag valt att lägga in under genresommar, som samtida skönlitteratur. Vilket gör att jag ligger kvar på 3 poäng.
Över lag blev den väldigt sågad, men jag kan inte låta bli att undra om det inte mest var på grund av ren tjurighet över att en av Sveriges bästa deckarförfattare bestämt sig för att sluta skriva om mord.
Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera vilken kategori jag har valt att placera boken i. Vad är bokyatzy? Se här.
Den här har jag valt att lägga in under genresommar, som samtida skönlitteratur. Vilket gör att jag ligger kvar på 3 poäng.
Man ska inte bry sig så mycket om kritiker, tycker jag. Alvtegen har väl egentligen alltid haft mer relationer än brott så detta var bara en naturlig utveckling. Och jag gillade den också :)
SvaraRaderaJag gillade den också kommer jag ihåg men i hennes senare Fjärilseffekten saknar jag lite av den där spänningen som finns i övriga böcker :)
SvaraRadera