Mitt liv som förrädare är Zarah Ghahramanis berättelse om sin tid i ett iranskt fängelse. Hon var bara tjugo år gammal när hon greps för att ha varit politiskt aktiv på sitt universitet. Boken är uppbyggd av både berättelser från tiden i fängelse och tillbakablickar från barndomen och fakta om Iran. Trots att hon lever i ett land där hon inte tillåts att vara den hon är så är det tydligt att hon älskar sitt land, sin kultur och sitt språk. Hon berättar entusiastiskt om religion och språkhistoria. Detta varvas med de hemska berättelserna ifrån fängelset där hon isoleras i en cell och tvingas ha ögonbindel var gång hon tillåts att lämna den. Vilken vakt som låter henne gå på toaletten och vilken förhörsledare som befinner sig i rummet kan hon bara avgöra med hjälp av ljud och doft.
Det finns många liknande berättelser, men den här skiljer sig från mängden. För det första är den otroligt välskriven och har ett levande språk, något som tyvärr inte är så vanligt inom genren. Texten är lättläst och flyter på snabbt. Ghahramanis reflekterar över hur hennes vistelse skulle ha sett ut om hon inte hade varit förlovad med en rik man med högt uppsatta kontakter. Även om hon slipper de allra värsta straffen är det fortfarande en hemsk berättelse.
Jag streckläste boken och kan erkänna att jag grät på de sista sidorna.
Den låter ju hur intressant som helst! Känner att jag vill ha mer inside info om Iran.
SvaraRadera