Visar inlägg med etikett Biografi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Biografi. Visa alla inlägg

lördag 26 juli 2014

Populärlitterärt år: Juni, Jag är Zlatan


Förra månaden läste vi Den sanna berättelsen om Pinocchios näsa (den sämsta boken jag läst i mitt liv). I mitt blogginlägg om den boken skrev jag att för mig så borde skillnaden mellan fakta och fiktion vara att i böckernas värld vill jag inte läsa om hur det går bra för en sådan karaktär som kommissarie Bäckström. Denna månaden läste vi Jag är Zlatan och jag vill faktiskt inte att det ska gå bra för honom heller, skillnaden är såklart att det här är en sann historia och att det faktiskt går bra för honom. Han lever på det här viset - utan att det någon gång dyker upp en endaste karaktär i boken som säger "Skärp dig Zlatan! Du lever som ett förvuxet barn, ta lite jävla ansvar!" För Zlatan tar inget ansvar, inte i sina relationer och absolut inte i sitt jobb. Vilket gör mig otroligt arg. Han berättar att han är den spelare i laget som får den högsta lönen och när han sedan bestämmer sig för att han inte vill vara kvar i laget längre - då stannar han hemma och spelar Xbox istället för att gå till jobbet. För han är Zlatan och han måste köra sin grej. (Det finns bara en Zlatan och det är Zlatan osv.)

Betygskommentarerna på Boktipset.se om boken är fyllda med kommentarer om att berättelserna är "ärliga och sympatiska", att Zlatan "inte har haft det lätt" och att "det är omöjligt att inte gilla Zlatan". Jag har däremot svårt att se hur man kan tycka om Zlatan! Han tänker uppenbarligen aldrig på någon annan än sig själv, han berättar hur han bland annat stulit cyklar (inte bara som barn utan som äldre med) och kastat ägg på prostituerade i Malmö (efter att han skaffat bil så han var i alla fall 18 då) bara för att han hade tråkigt. Han kallar sin fru för "Evilsuperbitchdeluxe" genomgående och han glorifierar våld som ett sätt att lösa konflikter. Över lag verkar Helena (Evilsuperbitchdeluxe) vara en biroll i hans liv. Var gång han skriver att han behöver någon att prata med så är det i alla fall inte Helena han väljer. Inte heller skriver han något om att han pratar igenom med henne (eller ens berättar för henne) när han funderar på att byta fotbollsklubb och då alltså flytta till ett nytt land. Inte ens när han funderar mellan två olika. ("Älskling/Evilsuperbitchdeluxe, vill du flytta till England eller Spanien?") Nope. Zlatan är Zlatan och Zlatan bestämmer. Som en grottmänniska. 

När hans son föddes och blev sjuk ganska tidigt och behövde åka in till sjukhuset var det hans fru som fick åka in (Zlatan skulle spela match). Han åkte in efter matchen. När han kom dit så sa han åt Helena att han älskar henne men att han inte orkade vara där och lämnade henne själv för att åka hem och spela Xbox (surprise!). Han orkade alltså inte stötta sin fru när deras son opererades? Vilket as! Så hon fick sitta själv på sjukhuset utan andra släktingar eftersom de bor i Italien där han spelar fotboll. 

Jag ångrar att jag läste den här boken för jag vill inte veta att personer som Zlatan tjänar sådana summor som han gör. Att han vinner priser och att han beundras för det har han verkligen inte förtjänat. Han borde lära sig att respekt inte bara är något man ska förväntas få från andra utan även något som man ska ge till alla andra människor. Respekt ska inte heller bara handla om hur starkt den andra människan är, vad den kan prestera inom de områden du bryr dig om eller vilket kön hen tillhör. Zlatan kunde även behöva lite ödmjukhet. Jag vill återgå till att läsa böcker där det går bra för de bra karaktärerna och dåligt för Bäckströmarna och Zlatarna. För GWs värld och den här verkliga orkar jag inte ens tänka på!

I Bokyatzyt har jag lagt den här som Biografi/Memoar under Genresommar.

lördag 28 december 2013

Gnistan: Berättelsen om Jake - Kristine Barnett


Jake Barnett är ett så kallat child prodogy, ett underbarn, och har ett IQ på 170 (högre än Einstein). Han är autist och kan göra en hel del fantastiska saker. Det som däremot skiljer honom från många andra autister är att han även verkar ha en social förmåga. I olika tvprogram samtalar han med programledaren, verkar förstå humor och försöker sig även på att skämta själv. Därför är den här boken intressant. Den är skriven av Kristine Barnett, Jakes mamma. När Jake fick sin diagnos så arbetade hon som dagmamma och valde att utvidga sin verksamhet och började att arbeta med autistiska barn. Genom åren har hon utvecklat flera intressanta och framgångsrika metoder för att bryta genom muren och få en autist att bjuda in i sin värld.

Boken handlar både om fallet om Jake och hans väldiga begåvning, men även om en uppfostringsmetod som handlar om att hitta en gnista inom alla barn. 

Lite stör det min läsning att Kristine Barnett är så otroligt amerikansk. Jag har lite svårt att leva mig in i hennes berättelse och får svårt att hålla med i hennes åsikter. Däremot är det en spännande livshistoria som definitivt borde läsas av alla föräldrar till barn med autism, eller liknande diagnos. 

onsdag 23 oktober 2013

Mitt liv som förrädare


Mitt liv som förrädare är Zarah Ghahramanis berättelse om sin tid i ett iranskt fängelse. Hon var bara tjugo år gammal när hon greps för att ha varit politiskt aktiv på sitt universitet. Boken är uppbyggd av både berättelser från tiden i fängelse och tillbakablickar från barndomen och fakta om Iran. Trots att hon lever i ett land där hon inte tillåts att vara den hon är så är det tydligt att hon älskar sitt land, sin kultur och sitt språk. Hon berättar entusiastiskt om religion och språkhistoria. Detta varvas med de hemska berättelserna ifrån fängelset där hon isoleras i en cell och tvingas ha ögonbindel var gång hon tillåts att lämna den. Vilken vakt som låter henne gå på toaletten och vilken förhörsledare som befinner sig i rummet kan hon bara avgöra med hjälp av ljud och doft.

Det finns många liknande berättelser, men den här skiljer sig från mängden. För det första är den otroligt välskriven och har ett levande språk, något som tyvärr inte är så vanligt inom genren. Texten är lättläst och flyter på snabbt. Ghahramanis reflekterar över hur hennes vistelse skulle ha sett ut om hon inte hade varit förlovad med en rik man med högt uppsatta kontakter. Även om hon slipper de allra värsta straffen är det fortfarande en hemsk berättelse.
Jag streckläste boken och kan erkänna att jag grät på de sista sidorna. 

onsdag 10 juli 2013

En blomma i Afrikas öken


Den här boken är en utav flera som jag fick i en kasse av min mamma för ca ett år sedan. Hon hade själv fått ett flertal böcker från sin kusin i en bokhylleutrensning. I kassen som hon gav vidare till mig fanns alla böcker som handlade om kvinnor eller som på något sätt lät feministiska. Det var nära att jag inte läste den här, eftersom den har ett otroligt oinspirerande omslag! Jag har i efterhand sett fler bilder av Waris Dirie (modell) och det finns definitivt bättre bilder att ta av. Den här är stel och ser konstigt inklippt ut, den konstiga inramningen och färgvalet på texten fungerar inte alls. Originalomslaget är mycket snyggare:


Nu i efterhand är jag väldigt glad över att jag faktiskt läste boken, för jag har lärt mig väldigt mycket av den. Boken är den sanna historien om modellen Waris Diries liv. Hon föddes i den somaliska öknen och levde nomadlivet med sin familj tills hon var tretton och rymde hemifrån för att undvika att giftas bort till en man i sextioårsåldern. Efter att ha tagit sig till London och lyckats få jobb som modell har hon berättat sin historia och arbetar med FN mot FGM (Female Genital Mutilation). Waris blev "omskuren" redan vid fem års ålder, av en kvinna som kallades slaktarkvinnan och som reste runt och utförde operationen med ett gammalt rakblad. Waris berättar under bokens gång om de stora problem som ingreppet orsakat henne och om hur personer i hennes närhet dött av ingreppet.

Boken handlar om så mycket mer än bara FGM, den handlar om kulturskillnader mellan Afrika och västvärlden. Att Dirie älskar Afrika är tydligt genom hela boken och det är härligt att läsa om hennes stolthet över att vara en afrikansk kvinna. Däremot är det hennes berättelse om FGM som berör mig. Det är ett ämne som jag visste pinsamt lite om förut och nu vet mer om än vad jag kanske hade velat. Jag kommer att drömma mardrömmar om det lång tid framöver. Detta är verkligen en bok som jag rekommenderar!

Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera om vilken kategori jag har valt att lägga in boken i.
Vad är bokyatzy? Se här.
Den här har jag valt att lägga in som memoar under genresommar, vilket gör att jag fortfarande bara har 3 poäng, men jag hoppas på att kunna få in lite poäng snart.

måndag 4 mars 2013

Margot av Bengt Ohlsson


Eftersom Margot av Bengt Ohlsson precis har kommit ut i pocket tänkte jag att det var dags för mig att läsa den. Jag hade ärligt talat inte särskilt höga förväntningar men drogs till den fina omslagsbilden. För mig var det en bra tågbok, den är liten och enkel att ta med sig och har ett språk som är enkelt att komma in i även under en tågresa.

Bengt Ohlsson har besökt Margot Wallström i New York och även följt med henne tillbaka till Sverige för att besöka olika nyckelställen från uppväxten. Texten är inte uppbyggd som en klassisk biografi eftersom Bengt Ohlsson är väldigt närvarande genom hela boken. Det är snarare en berättelse om hans möte med Margot och det är också vikitgt att inse det under läsningen och recension av texten. För min del fungerar denna författarnärvaron väldigt bra, jag tycker om Bengt Ohlssons röst när han beskriver Margot och de personer som finns i hennes närhet. Texten är lättläst och jag skulle önska att boken var något längre. Min personliga favorit är Bengt Ohlssons sätt att introducera alla nya personer i texten med en totalt onödig kuriosa som gör att karaktärerna får ett djup även när de får lite utrymme i texten.

lördag 2 juni 2012

14 år och till salu


Boken 14 år och till salu av av Caroline Engvall är en sann historia om en helt vanlig tjej, som efter en våldtäkt vid 14 års ålder börjar att sälja sex i ett försök att dämpa sin ångest. Via Internet träffar Tessan en mängd olika män och efter ett tag så slutar de alla att betala henne. Männen hör av sig ofta - ibland mitt i natten men hon kan ändå inte sluta. Några av dem skadar henne, några våldtar henne. Trots att detta pågår länge så är det ingen som märker vad som egentligen händer. Boken belyser ett ämne som det inte samtalas så mycket om, det finns barn som mår dåligt trots att de ser ut att ha det bra och bor i bra familjer. 

Jag vill verkligen tycka om den här boken, men det gör jag inte. Jag känner på mig att den är viktig och jag vill verkligen bli berörd men det går bara inte. Det tog väldigt lång tid att ta mig igenom boken och kronologin i den förvirrade mig enormt. Det är svårt att hänga med i texten och veta vad som hände när. Det som alltid förvånar mig i den här sortens böcker är den stora mängd av män som köper sex, här av en fjortonårig flicka. Männen har ofta familj och en del av dem bjuder in Tessan i sina hem när deras fru och barn inte är hemma och sånt händer. Mitt i våra vanliga småstäder så finns det halt vanliga män som köper sex av barn, när deras familj är hemifrån och det är verkligen något som vi måste prata om. Så boken behandlar absolut ett viktigt ämne och berättar en viktig historia men tyvärr så är det inte på ett sätt som får mig att vilja läsa mer.

söndag 4 mars 2012

Allt eller inget

Jag har nyligen läst ut en bok som jag nog skulle kunna säga att jag började läsa lite av en slump, då den råkade befinna sig hemma hos mig. Jag visste ingenting om Rickard Engfors innan läsningen, och jag hade inte heller hört talas om boken tidigare utan jag började bläddra i den och var sedan fast. Boken jag menar är Rickard Engfors självbiografi Allt eller inget som kom ut på Norstedts förra året. Den blev även utnämnd till Årets bok på Gaygalan.


Foto: Norstedts


Rickard berättar i romanen om sitt liv, mest om sitt yrkesverksamma liv. Han har varit med i After Dark, blivit utsedd till Sveriges vackraste kvinna och även arbetat en hel del bakom kulisserna på Schlagerfestivalen. Han har utan tvekan haft ett väldigt spännande liv och eftersom det går enkelt och snabbt att läsa så fastnade jag redan i början och tog mig sedan igenom boken på ett par timmar. Texten i boken är väldigt stor och den är även fylld av bilder. 

Jag skulle vilja beskriva boken med frasen: Non, je ne regrette rien, för Rickard ångrar ingenting. Han berättar om sitt liv, sitt sexliv, sina psykiska problem och sina missbruk med en självklarhet. Boken är väldigt självutlämnade och det gjorde att jag satt som fast i den första halvan av boken. Efter det måste jag tyvärr säga att jag tröttnade, främst på den ton som följer genom boken. Rickard missar inte ett tillfälle att påpeka att han inte är som alla andra, han är speciell och har aldrig varit normal. I sitt språkbruk värvar han personliga uttalanden med de som låter som absoluta sanningar och jag kan inte bortse ifrån hur ofta han här använder pronomen som "man" när han verkar mena "jag". Kanske är det ett försök att själv distansera sig från texten, men det resulterar istället i att jag inte alls kan identifiera mig med den. Jag känner inte alls igen mig i bokens "man". Det går inte heller ihop med Rickards ständiga påminnelser att han inte är som alla andra. Vem då den här "man" är, det vet inte jag.

Nej, den här boken var verkligen inte något för mig. Inte bara för att jag faktiskt inte visste vem Rickard Engfors är utan jag saknar även helt det intresse för t.ex. schlager som skulle kunna hålla mig fängslad. Det är dock fortfarande en ganska spännande livshistoria och en hel del information som jag inte hade tidigare så jag har nog lärt mig något av min läsning. Även om boken till största del bearbetar bristande självförtroende och panikångest så verkar Rickard vara väldigt självsäker när han skriver boken. Även när han beskriver sin egen osäkerhet så gör han det med en bestämdhet och känsla av att "så här ligger det till". 

Nu glömmer jag nästan att jag faktiskt tyckte att första halvan av boken var ganska bra. Rickard verkar ha levt ett händelsefyllt och intressant liv. Men efter halva boken så tycker jag att dispositionen blir lite rörig, jag är inte längre lika säker på i vilken ordning saker händer och hela handlingen verkar hoppa lite fram och tillbaka. Jag ångrar inte att jag läst den här boken men jag skulle inte heller göra det igen. Rekommenderar den gör jag endast om du är ett stort fan.

Här är en video där Rickard själv berättar lite om sin bok:

Han har även en blogg som går att hitta här.