Rör mig inte!

Jag har varit sugen på att läsa den här boken ett tag nu eftersom den har fått så fantastiska recensioner på andra bokbloggar. Ett tag tyckte jag att den fanns recenserad överallt och jag läste inget negativt om den. Dessutom har jag hamnat i dystopiträsket den senaste tiden. Därför fick den följa med mig hem från biblioteket när jag såg att de hade skyltat med den.

Lite mer tveksam blev jag när jag låg i soffan och öppnade boken, då fick jag nämligen se att det överdrivet positiva citatet var ifrån en medlem av Stephenie Meyers fanclub. Och visst var det Twilight jag läst, om än i en ny version - denna gången blandad med Hunger Games och X-men. Det här är nämligen handlingen (om än med andra namn på karaktärerna, som jag inte lagt på minnet):

Rogue från X-Men sitter instängd i en cell eftersom ingen kan röra vid henne utan att riskera att dö. Världen utanför har näst intill förgått och en liten grupp människor har tagit över. Alla som tillhör The Capitol lever i lyx och överflöd samtidigt som det är misär och fattigdom i de övriga distrikten. Helt plötsligt får Rogue en ny cellkamrat, in kliver Edward, det visar sig att han har en hemlighet men det viktigaste är ändå att han av någon anledning är extremt överbeskyddande mot Rogue. 

En bit in i historien dyker även Jacob upp, och han och Edward älskar Rogue och slåss om hennes uppmärksamhet. Droppen rinner över för mig när Rogue träffar Xavier och får en superhjältedräkt i form av en kroppsstrumpa och handskar. Vad är det jag har läst? Jag misstänker att 50 Shades of Grey har startat en tradition av att ändra namn och publicera fanfiction. Jag kommer inte att läsa fler delar i den här serien och jag tycker ärligt talat inte att någon annan borde göra det heller.