Visar inlägg med etikett Historisk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Historisk. Visa alla inlägg

lördag 5 juli 2014

The White Queen - Philippa Gregory


Det finns ingen annan författare som säger sommar för mig lika mycket som Philippa Gregory och jag läser en av hennes böcker varje år. Jag köper på mig dem second hand på engelska marknader men skulle aldrig få för mig att läsa dem någon annan årstid än just under sommaren. Jag vet inte om jag skulle tycka om dem utan att ha möjligheten att sträckläsa dem. Philippa Gregory skriver historiska romaner om kvinnors liv och beskriver i detalj allting som händer under hela livet. Ofta är det verkliga kvinnor som har levt och flera av böckerna handlar om kungafamiljen i England. The White Queen är del ett i en serie och jag visste redan från början att det inte var ett så smart val av mig eftersom jag inte har de två andra böckerna i serien. Boken handlar om Elizabeth Woodville som gifter sig med kung Edvard IV och allt drama som följer eftersom han borde ha gift sig med prinsessan av Spanien.

Bokserien har blivit till en tv-serie och jag tänker att jag ska i alla fall se första avsnittet för att se om det är bra. Egentligen vet jag inte varför jag tycker så mycket om Philippa Gregorys böcker men jag fastnar alltid i dem och har tyckt att alla varit lika bra.

Om du följer vårt Bokyatzy (läs mer här) så valde jag att lägga den här under böcker med övernaturligt inslag eftersom Elizabeth i den här boken faktiskt är lite av en häxa och bland annat kan påverka vädret. Då fick jag poäng direkt och ligger alltså på 3 poäng.

söndag 13 april 2014

Populärlitterärt år: Mars, Vägen till Jerusalem


Jag erkänner att det inte var många dagar kvar av mars när jag började läsa Vägen till Jerusalem av Jan Guillou, detta för att jag under mars istället läste om Wuthering Heights, vilket kändes mycket mer lockande. Nu är den i alla fall äntligen utläst men det är inte enkelt att författa ett blogginlägg om en så läst bok. Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Jag kan väl även erkänna att det i alla fall inte var så illa som jag hade väntat mig.

Vägen till Jerusalem handlar om Arn Magnusson och börjar redan innan han är född. Vi får följa hans mor Sigrid när hon är gravid och åker till invigningen av en ny domkyrka. Hon har fått en uppenbarelse och måste samtala med kungen om sina planer. Sigrid är en klok och bestämd kvinna som klarar sig bra i tiden endast på grund av att hennes man inte riktigt förstår när han blir manipulerad av henne. Tillsammans får de två söner, Eskil och Arn. När Arn som barn är med om en olycka lovar föräldrarna att skänka honom att utföra Guds arbete om hans liv skonas och Arn hamnar därför på ett kloster. Det är här han tränas till att bli bäst på allt. Likt Tristan från Tristan och Isolde är han överlägsen alla andra, i allting. Jag hade kunnat acceptera att han kunde fått vara bra på att skjuta pil, hantera svärd och skrivkonst men måste han dessutom vara landets bästa smed, kock, trädgårdsmästare, jägare, ryttare och murare? När han dessutom blivit uppfostrad av munkar och inte tillåts känna högmod blir han otroligt irriterande. 

Jag både förstår och förstår inte varför boken har blivit så populär. Jag tycker verkligen inte om hur texten är skriven. Texten är väldigt kort och koncis och det är väldigt obalanserat hur mycket uppmärksamhet olika händelser får. Beskrivningar av hur man tillverkar saker, lagar mat eller beskrivningar av hygien kan få flera sidor medan konflikter, dödsfall och viktiga möten kan vara över på några rader. Då blir det väldigt "så här var det, sen gick de hem". Detta gör att det blir svårt att känna med karaktärerna.

På sidan 137 finns det för första gången en berättare, detta är också enda stället i boken som det förekommer. Där avslutas nämligen ett stycke med:

"Men det kan bara den berätta som skriver i efterklokhet och redan vet hur det gick."

Eftersom det inte någonstans i texten står någonting om att det är någon som skriver ner den här berättelsen så undrar jag vem det är som läggen in den där kommentaren - är det Jan Guillou själv? I så fall är det väldigt meta. Den känns i vilket fall otroligt malplacerad.

Så jag kommer inte att läsa resten av böckerna i serien, men även om Arn var väldigt irriterande så var han inte så irriterande som jag hade väntat mig. Boken var inte heller så dålig som jag hade kunnat vänta mig bara av att titta på omslaget (jättefult) eller mina fördomar av Jan Guillou men det är inte troligt att jag kommer läsa fler av hans böcker.

I april ska vi väsa Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg.



lördag 6 juli 2013

Alice Hartley's Happiness


Den här boken köpte jag för att jag brukar tycka om Philippa Gregorys romaner och för att den har ett väldigt snyggt omslag. Tyvärr luras korsetten på omslaget en att tro att det är är en historisk roman, som Gregorys andra böcker, men det är det inte. Alice är gift med en professor och bor på universitetsområdet. Själv är hon intresserad av naturmedicin, healing och är inte alls klädd i stela korsetter. När hennes man tröttnar på hennes udda intressen och har en affär med en yngre studentska gör Alice något drastiskt - hon stjäl alla möbler från sin man och flyttar ihop med en tjugo år yngre student för att starta ett healingcenter. 

Boken är lite sådär lagom engagerande men Alice är alldeles för irrationell för att jag ska kunna känna med henne. Boken är fylld av snabba vändningar och konstiga händelser. Mest är jag besviken på det extremt vilseledande omslaget, men historien som döljer sig därunder intresserar mig inte särskilt och påminner inte alls om andra verk av Philippa Gregory.

Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera om vilken kategori jag har valt att lägga in boken i. 
Vad är bokyatzy? Se här.
Den här boken har jag valt att lägga in som Enlnad under kategorin "Fem böcker från olika länder". Jag ligger alltså kvar på tre poäng.

fredag 3 februari 2012

Mississippi

Just nu i skolan så har vi fått lära oss redaktörens arbete och fick ut ett manus att läsa. Romanen heter Mississippi (originaltitel: Mudbound), är skriven av Hillary Jordan och kommer ut på Historiska Media i april.



Foto: Historiska Media

Jag var väldigt tveksam till romanen innan jag började läsa, det enda jag visste var att den utspelar sig i den amerikanska södern precis efter andra världskriget och det lät inte alls som något för mig. Men jag blev både förvånad och glatt överraskad. Det är en gripande roman som inte bara behandlar rasism utan även kvinnans ställning.

Redan några sidor in i romanen var jag fast, och plöjde sedan snabbt igenom de dryt 370 sidor den består av. Ganska enkel och njutnignsfylld läsning, men en historia som inte lämnar en i första taget.
Mississippi berättar är en gripande berättelse om två familjer bundna till samma mark, markägare och arrendater. De bor avlägset och när det regnar isoleras familjerna då bron in till staden svämmar över. De är lika beroende av varandra som av marken de brukar.

Sex av romanens karaktärer turas om att berätta sitt eget perspektiv, tre från varje familj. De båda fruarna Florence och Laura ställs emot varandra, där Florence har en lägre ställning på grund av sin hudfärg. Däremot har Laura har en lägre ställning gentemot sin man än Florence har mot sin. Henry och Hap brukar samma jord men Hap är i beroendeställning. Jamie och Ronsel återvänder båda från kriget och har problem med att anpassa sig, när de stred så gjordes det sida vid sida men tillbaka i Mississippi kan de inte längre leva på det viset.

Mississippi är Hillary Jordans debutroman och den tog henne sju år att färdigställa.
Läs mer om författaren eller romanen här.
Boken finns i bakhandeln (och biblioteket!) den 30 april.