Visar inlägg med etikett dystopi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dystopi. Visa alla inlägg

måndag 23 september 2013

Rör mig inte!


Jag har varit sugen på att läsa den här boken ett tag nu eftersom den har fått så fantastiska recensioner på andra bokbloggar. Ett tag tyckte jag att den fanns recenserad överallt och jag läste inget negativt om den. Dessutom har jag hamnat i dystopiträsket den senaste tiden. Därför fick den följa med mig hem från biblioteket när jag såg att de hade skyltat med den.

Lite mer tveksam blev jag när jag låg i soffan och öppnade boken, då fick jag nämligen se att det överdrivet positiva citatet var ifrån en medlem av Stephenie Meyers fanclub. Och visst var det Twilight jag läst, om än i en ny version - denna gången blandad med Hunger Games och X-men. Det här är nämligen handlingen (om än med andra namn på karaktärerna, som jag inte lagt på minnet):

Rogue från X-Men sitter instängd i en cell eftersom ingen kan röra vid henne utan att riskera att dö. Världen utanför har näst intill förgått och en liten grupp människor har tagit över. Alla som tillhör The Capitol lever i lyx och överflöd samtidigt som det är misär och fattigdom i de övriga distrikten. Helt plötsligt får Rogue en ny cellkamrat, in kliver Edward, det visar sig att han har en hemlighet men det viktigaste är ändå att han av någon anledning är extremt överbeskyddande mot Rogue. 

En bit in i historien dyker även Jacob upp, och han och Edward älskar Rogue och slåss om hennes uppmärksamhet. Droppen rinner över för mig när Rogue träffar Xavier och får en superhjältedräkt i form av en kroppsstrumpa och handskar. Vad är det jag har läst? Jag misstänker att 50 Shades of Grey har startat en tradition av att ändra namn och publicera fanfiction. Jag kommer inte att läsa fler delar i den här serien och jag tycker ärligt talat inte att någon annan borde göra det heller.

måndag 8 juli 2013

Oryx och Crake


Oryx och Crake av Margaret Atwood är nästa bok som vi ska läsa i min bokklubb. Jag fick den svenska pocketen av min kompis Alex (som jag tävlar mot i Bokyatzyt). Hon hade redan läst den och tyckte att den var jättebra, vilket gjorde mig skeptisk eftersom jag aldrig tycker särskilt mycket om de böcker som hon säger är väldigt bra. 

Oryx och Crake är en dystopisk skildring av en värld efter en stor katastrof på grund av genmodifiering. Huvudpersonen Snöman bor i ett träd intill en koloni av crakerianer - en helt ny människoras som skapats i ett labb av Crake. Tydligt blir det att Snöman hyser agg mot Crake samtidigt som han tycker om Oryx. Till crakerianerna beskriver han Crake som deras skapare som bestämmer och Oryx som deras välgörare och hon har dessutom fött alla djur. Genom tillbakablickar får läsaren reda på att Snöman en gång hetat Jimmy och har växt upp med sina föräldrar på en organfarm, där stora genmodifierade grisar föddes upp för att skapa njurar till transplantationer. Forskarna som arbetar på organfarmen och de som arbetar på andra, liknande, företag skapar nya raser på fritiden mest för skojs skull. Självlysande harar, blandningar av skunkar och tvättbjörnar samt de mardrömslika korsningarna mellan råttor och skallerormar. 

Jag tycker om dystopier och jag tycker om den här boken - nu när jag har läst den. Den värld som Atwood bygger upp är intressant och spännande. Antagligen kommer jag att referera till den här boken i framtida konversationer ("Det är som i boken Oryx och Crake där forskare har skapat ... ") Däremot tyckte jag inte särskilt mycket om boken under tiden som jag läste den, jag tyckte inte om berättelsens disposition. Mest ville jag bara att den skulle ta slut och när den väl gjorde det blev avslutningen en stor besvikelse för mig. I efterhand minns jag bara de bra bitarna men under läsningen tyckte jag inte om den alls.   

Bokyatzy:
Under hela sommaren kommer jag att uppdatera om vilken kategori jag har valt att lägga in boken i. 
Vad är bokyatzy? Se här.
Den här boken har jag valt att lägga in som Kanada under kategorin "Fem böcker från olika länder". Jag ligger alltså kvar på tre poäng, vilket börjar oroa mig eftersom min pojkvän lyckats få ihop 16 poäng redan. (Genom att ta bland annat Sommarpaketet)






fredag 15 mars 2013

Så har jag det nu



Den här boken fick jag tips om att läsa och dessutom kommer den ut som film senare i år, och det har nog inte undgått någon som läser den här bloggen att jag är särskilt förtjust i filmatiseringar.

Boken handlar om sextonåriga New York-tjejen Daisy som blir skickad för att bo hos sin moster och sina kusiner i England. Daisy känner att hennes pappa har skickat iväg henne för att han vill vara ifred med sin flickvän men ganska snart visar det sig att det fanns andra orsaker. Romanen utspelar sig i en orolig värld, det är oklart när det utspelar sig eller vad som egentligen händer men det är klart att det finns en fiende där ute och även om Daisy och hennes kusiner först tycker att det är roligt och lite spännande så inser de snart att det händer hemska saker runt kring dem och att det bara är en tidsfråga innan det kommer att drabba dem.

Efter att jag hade läst ut boken var jag tvungen att googla efter recensioner, för jag kunde inte alls förstå varför jag hade blivit tipsad om den. Så har jag det nu har fått fantastiska recensioner och jag kanske måste inse att jag har fel men jag tyckte inte om den alls. Jag tyckte inte att det fanns någonting alls i hela boken som var bra. Genom hela min läsning irriterade jag mig på karaktärerna, eftersom det inte fanns en enda som jag tyckte om. Jag förstår att det är en medveten del av romanen att man som läsare inte vet särskilt mycket men för mig kändes det ogenomtänkt från början till slut. Jag skulle inte rekommendera någon att läsa den men jag kommer att se filmen för det finns en lite chans att den kommer att vara mycket bättre i det formatet.