Att den här boken är en litterär blinkning åt Aarto Paasilinnas roman Harens år borde ha varit varningslampor tydliga nog för mig att detta inte riktigt var något för mig, men omslaget lurade mig. Jag tycker att det här är ett väldigt snyggt omslag, det gör mig nyfiken och det ser ut som något jag skulle tycka om. Missförstå mig fel, jag tycker inte alls illa om den här romanen, det är bara inte det jag helst läser.
Tiggaren och haren av Toumas Kyrö är en lättsam och smårolig roman i precis samma stil som Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann och Sirila gentlemän sökes. (Som jag bloggat om här)
Tiggaren och haren handlar om Vatanescu, en rumänsk man som tar sig till Finland med hjälp av ett kriminellt nätverk och får jobba som tiggare. Jobbet innebär hårda krav och tuffa regler, han måste sitta stilla i långa perioder utan att se glad ut och han får bara behålla en liten del av inkomsten. Men det är det värt eftersom han har lovat sin son Miklos ett par fotbollsskor. Efter ett tag ger sig Vatanescu iväg på en händelserik resa genom Finland för att på olika sätt tjäna ihop pengar och med sig på resan har han en hare. Händelserna i romanen är nästan lika otroliga som i Hundraåringen och humorn är lika lågmäld.
Romanen är lättläst och lättillgänglig och är väldigt bra inom sin genre. Läsningen påverkade mig nog mer än vad jag trodde för jag har gång på gång tömt plånboken på alla mina mynt och skänkt dem till vinterfrusna tiggare, eftersom jag kan se Vatanescu i dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar