Efter att ha läst Happy, happy (som jag bloggade om här) så blev jag sugen på att plocka ner Bitterfittan från hyllan. Det här är verkligen en bok som förändrade mitt liv och mitt synsätt på saker när jag först fick låna den av en kompis för flera år sedan. Mitt eget exemplar köpte jag i efterhand på en loppis bara för att kunna ha den i bokhyllan.
Bitterfittan har fått mig att aldrig vilja gifta mig. När jag lånade ut boken till min mamma blev hon arg och tyckte att ingen kvinna borde få läsa boken innan de gifte sig, hon tyckte att texten var avskräckande.
Boken har nästan fått mig att tappa tron på att det går att hitta det jämställda förhållandet och jag har börjat drömma om en man som skalar apelsin.
Huvudpersonen i Bitterfittan heter Sara, är 30 år gammal och sitter i inledningen av romanen på ett flygplan som ska ta henne till Teneriffa för en veckas semester. Hon åker ensam, vilket andra verkar anse konstigt redan innan de får reda på att hon där hemma lämnar sin man och sin son. Sara tänker att hon behöver en vecka ledigt för att fundera över varför ingenting blev som hon hade tänkt sig. Bitter är hon för att ingen verkade lika upprörd över att hennes man var borta med jobbet varje vecka måndag - fredag när sonen Sigge var nyfödd. Varför måste det vara skuldbelagt att vara mamma medan det är så mycket enklare att vara pappa? Sara blir bitter över den uppmuntran män som är pappalediga får och sin semester spenderar hon med att iaktta hur andra par beter sig mot varandra.
Maria Sveland är fantastiskt duktig på att beskriva vardagliga händelser och att levandegöra karaktärernas agerande gentemot varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar