När jag fick boken Systrar & Bröder i julklapp förra året så visste jag ingenting om den, jag hade faktiskt helt missat att den ens fanns - vilket jag först skämdes lite över. Sedan kändes det skönt, att sitta med en ny bok av författaren bakom Bitterfittan och inte i förväg veta något om den. Därför valde jag att inte ens läsa baksidestexten innan jag öppnade boken, vilket jag i efterhand är glad över eftersom baksidan lyckas avslöja saker som inte dyker upp förrän långt efter halva boken.
Systrar & Bröder är en hård kritik av den normaliserade kärnfamiljen där mamma, pappa och barn har sina bestämda roller som inte får ifrågasättas. Pappan är den stränga patriarken som styr familjen med järnhand och mamman kuvar sig för hans regler. Barnen som växt upp i den här miljön accepterar därför att det är mammans gnäll som är problemet i familjelyckan. Om bara mamman hade tjatat mindre och barnen hade varit snällare så hade de kunnat vara lyckliga.
I vuxen ålder tampas syskonen Nora, Hedda och Per med de problem som uppväxten gett dem. Budskapet är solklart och berättelsen känns bitvis ytlig och lite stel. Detta fungerar bra med de inlånade karaktärerna från Ibsen. Det var när jag först presenterades för karaktären Nora som jag insåg sambandet, för redan vid namnet går tankarna till Nora i Henrik Ibsens Et dukkehjem. Storasyster Nora i Svelands berättelse är dessutom gift med en man vid namn Henrik och försöker hålla uppe fasaden i sin egen kärnfamilj. Jag väntar bara på att hon ska få nog och lämna familjen, precis som Nora göra i Ibsens pjäs.
Att lillasyster Hedda fått sitt namn från Hedda Gabler blir tydligt en bit in i berättelsen. Hedda går på konstfack och tampas med en depression. I skolan målar och skulpterar hon endast pistoler i olika former och hon sover ibland 18 timmar om dygnet. När man vet att Hedda Gabler, i Ibsens pjäs med samma namn, slutligen tog sitt eget liv med en pistol så undrar man på liknande sätt om Hedda i boken kommer att avsluta sitt liv på samma sätt.
Deras bror Pers liv har gått utför enda sedan han gjorde slut med sin flickvän. Han försörjer sig på att ge rika kvinnor massage med "happy ending" men intalar sig själv att det bara är något han gör tillfälligt. Dessutom har hans intag av marijuana gått överstyr. Jag antar att hans karaktär är baserad på Peer Gynt, som jag inte känner till mer än till namnet.
Jag har sett mycket kritik mot Sveland om att romanen skulle vara just endimensionell och schablonmässig och jag håller till viss del med. Jag är däremot inte helt säker på att det är bara negativt. När man har i åtanke att karaktärerna är inlånade från Ibsens dramer blir det istället intressant att se hur dessa karaktärer reagerar i en modern kontext. Jag tycker att det är roligt att försöka lista ut hur karaktärerna ska reagera och jag letar efter ledtrådar när jag läser. Visst känner även jag bitvis att språket saknar det där lilla extra men vissa bitar är å andra sidan otroligt bra. Det är inte i ramberättelsen som Svelands storhet ligger, utan det är i beskrivningarna av helt vardagliga händelser på ett nytt sätt.
Exemplaret som jag fick i julklapp var dessutom signerat med den här texten:
Jag hoppas innerligt att hon har rätt, att allt kommer att bli bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar