Det verkar inte finnas en enda person kvar i hela Sverige som inte har läst Shantaram. Även de som aldrig läser annars verkar ha tagit sig igenom den här tegelstenen. Var jag än sitter om läser boken (för nej, den är inte slut riktigt än) så går någon förbi och säger att "den där boken, den är ruskigt bra!".
Och jag håller med, den är verkligen bra. Jag förstår varför den är omtyckt och jag förstår varför den har blivit rekommenderad vidare till kompisar och bekanta men varför lästes den från första början? Jag tycker inte att det ser ut som en bok som jag skulle tycka om, jag tycker inte att det låter som en bok jag skulle tycka om och jag blir lite avskräckt av tjockleken på boken. När jag sedan började läsa så fastnade jag.
Så, ni som har läst Shantaram, hur kom det sig att ni läste den?
Jag tyckte den lät som en spännande äventyrsbok när jag plockade upp den i bokhandeln och slog till. Sen blev den en perfekt tegelsten till sommarläsning det året. Att det var vår och jag tänkte på sommar och att det är en snygg bok hjälpte nog också till.
SvaraRadera/Alex