fredag 15 mars 2013

Så har jag det nu



Den här boken fick jag tips om att läsa och dessutom kommer den ut som film senare i år, och det har nog inte undgått någon som läser den här bloggen att jag är särskilt förtjust i filmatiseringar.

Boken handlar om sextonåriga New York-tjejen Daisy som blir skickad för att bo hos sin moster och sina kusiner i England. Daisy känner att hennes pappa har skickat iväg henne för att han vill vara ifred med sin flickvän men ganska snart visar det sig att det fanns andra orsaker. Romanen utspelar sig i en orolig värld, det är oklart när det utspelar sig eller vad som egentligen händer men det är klart att det finns en fiende där ute och även om Daisy och hennes kusiner först tycker att det är roligt och lite spännande så inser de snart att det händer hemska saker runt kring dem och att det bara är en tidsfråga innan det kommer att drabba dem.

Efter att jag hade läst ut boken var jag tvungen att googla efter recensioner, för jag kunde inte alls förstå varför jag hade blivit tipsad om den. Så har jag det nu har fått fantastiska recensioner och jag kanske måste inse att jag har fel men jag tyckte inte om den alls. Jag tyckte inte att det fanns någonting alls i hela boken som var bra. Genom hela min läsning irriterade jag mig på karaktärerna, eftersom det inte fanns en enda som jag tyckte om. Jag förstår att det är en medveten del av romanen att man som läsare inte vet särskilt mycket men för mig kändes det ogenomtänkt från början till slut. Jag skulle inte rekommendera någon att läsa den men jag kommer att se filmen för det finns en lite chans att den kommer att vara mycket bättre i det formatet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar