Det här är en jättekonstig novellsamlig.
Jag vet faktiskt inte alls vad jag ska tycka om den och inte heller riktigt vad jag ska tänka om den för det känns inte som noveller. Gemensamt har de att de alla handlar om karaktärer som verkar vara starka på utsidan men som har ett inre i obalans. Ingen av novellerna är på något vis dålig men jag väntar hela tiden att det ska dyka upp ett nytt kapitel där karaktärens berättelse ska fortsätta för ingen av berättelserna känns avslutad och därför förstår jag inte riktigt poängen. Jag antar att det betyder att deras historia griper tag i mig, eftersom jag känner att jag vill veta mer men samtidigt får jag svårt att se ett direkt samband. När ingen av noveller känns avslutade så väntar jag mig att de ska knytas ihop på något sätt som de sedan aldrig gör.
Novellerna utspelar sig i olika tidsperioder och på olika platser. En handlar om ett cafébiträde som inte vet hur hon ska reagera när hon får lite för mycket uppmärksamhet av en stamgäst. Hon pendlar mellan att vilja bli av med honom samtidigt som hon uppmuntrar honom minimalt för att kunna njuta av att få uppmärksamheten. Andra handlar om ett lesbiskt par där ena parten ska komma ut för sin konservativa och finska mamma eller en ung kvinna som blir gravid och älskar sin lilla dotter mer än något annat men som börjar tycka att dottern blir jobbig och skrikig.
Även om jag aldrig riktigt förstår poängen med berättelserna så och mest känner mig snuvad på något slags avslut varje gång en novell går över till en annan så är det väldigt gripande historier och Edelfeldt har ett väldigt bra språk. Hon bygger upp flera intressanta karaktärer och beskriver alltid de mest intressanta av personer. Så jag ångrar inte att jag läst den här boken, men jag förstår den inte heller riktigt.
I bokyatzyt (läs mer här) har vi ingen kategori för novellsamlingar och jag har därför lagt in den som ett loppisfynd eftersom det är där jag har handlat den. Därför får jag tre poäng direkt och har nu sex poäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar