Allt eller inget

Jag har nyligen läst ut en bok som jag nog skulle kunna säga att jag började läsa lite av en slump, då den råkade befinna sig hemma hos mig. Jag visste ingenting om Rickard Engfors innan läsningen, och jag hade inte heller hört talas om boken tidigare utan jag började bläddra i den och var sedan fast. Boken jag menar är Rickard Engfors självbiografi Allt eller inget som kom ut på Norstedts förra året. Den blev även utnämnd till Årets bok på Gaygalan.

Foto: Norstedts

Rickard berättar i romanen om sitt liv, mest om sitt yrkesverksamma liv. Han har varit med i After Dark, blivit utsedd till Sveriges vackraste kvinna och även arbetat en hel del bakom kulisserna på Schlagerfestivalen. Han har utan tvekan haft ett väldigt spännande liv och eftersom det går enkelt och snabbt att läsa så fastnade jag redan i början och tog mig sedan igenom boken på ett par timmar. Texten i boken är väldigt stor och den är även fylld av bilder. 

Jag skulle vilja beskriva boken med frasen: Non, je ne regrette rien, för Rickard ångrar ingenting. Han berättar om sitt liv, sitt sexliv, sina psykiska problem och sina missbruk med en självklarhet. Boken är väldigt självutlämnade och det gjorde att jag satt som fast i den första halvan av boken. Efter det måste jag tyvärr säga att jag tröttnade, främst på den ton som följer genom boken. Rickard missar inte ett tillfälle att påpeka att han inte är som alla andra, han är speciell och har aldrig varit normal. I sitt språkbruk värvar han personliga uttalanden med de som låter som absoluta sanningar och jag kan inte bortse ifrån hur ofta han här använder pronomen som "man" när han verkar mena "jag". Kanske är det ett försök att själv distansera sig från texten, men det resulterar istället i att jag inte alls kan identifiera mig med den. Jag känner inte alls igen mig i bokens "man". Det går inte heller ihop med Rickards ständiga påminnelser att han inte är som alla andra. Vem då den här "man" är, det vet inte jag.

Nej, den här boken var verkligen inte något för mig. Inte bara för att jag faktiskt inte visste vem Rickard Engfors är utan jag saknar även helt det intresse för t.ex. schlager som skulle kunna hålla mig fängslad. Det är dock fortfarande en ganska spännande livshistoria och en hel del information som jag inte hade tidigare så jag har nog lärt mig något av min läsning. Även om boken till största del bearbetar bristande självförtroende och panikångest så verkar Rickard vara väldigt självsäker när han skriver boken. Även när han beskriver sin egen osäkerhet så gör han det med en bestämdhet och känsla av att "så här ligger det till". 

Nu glömmer jag nästan att jag faktiskt tyckte att första halvan av boken var ganska bra. Rickard verkar ha levt ett händelsefyllt och intressant liv. Men efter halva boken så tycker jag att dispositionen blir lite rörig, jag är inte längre lika säker på i vilken ordning saker händer och hela handlingen verkar hoppa lite fram och tillbaka. Jag ångrar inte att jag läst den här boken men jag skulle inte heller göra det igen. Rekommenderar den gör jag endast om du är ett stort fan.

Här är en video där Rickard själv berättar lite om sin bok:

Han har även en blogg som går att hitta här.