Torsksverige - Anna Skaldeman

"Många av mina kvinnliga vänner har dejtat någon ett par gånger och haft sex på andra dejten, för att aldrig höra av honom igen. De känner sig helt utnyttjade. Så skulle jag aldrig göra. Behöver du ett ligg - betala för det! Då handlar det enbart om sex och det finns inga förväntningar efteråt, menar Peter, en man i 40-årsåldern som betalat för sex åtskilliga gånger sedan han var 19 år."

I Torsksverige försöker Anna Skaldeman sig på att ge en bild av sexslaveri i Sverige genom att låta människor med olika bakgrunder komma till tals. I intervjuer med personer som på olika sätt kommit i kontakt med trafficking och prostitution så ges en nyanserad bild. Vissa hävdar att det inte finns någon frivillig prostitution utan att alla former är ofrivilliga och blir till sexslaveri i någon bemärkelse medan andra vill hävda att det visst finns något sådant som den "lyckliga horan". När de olika intervjuade personerna säger emot varandra får läsaren en chans att skapa sig en egen uppfattning på ett sätt som det oftast inte finns utrymme för i facklitteratur, där författaren har plockat ut endast de texter som är relevanta för att driva fram en tes.

Anna Skaldeman låter läsaren möta Peter, mannen som är citerad ovan. Han menar att de kvinnor han betalat för att få ha sex med alltid har varit villiga men han är medveten om att sexet är ensidigt. Han jämför det men en massage, eftersom det bara handlar om honom när han betalar för sex.
Vi får även möta unga tjejer som hamnat i prostitution genom människohandel eller på grund av sitt missbruk. De beskriver hur äcklade de känner sig inför mäns lust och hur de känner avsmak inför att tvingas ha sex med män som de inte träffat tidigare. Bara något kapitel senare intervjuas Isabella Lund som bloggar om sitt jobb som eskort. Hon menar att det är fullt möjligt att vara nöjd med sitt jobb även som prostituerad.

Bara vid ett tillfälle märker man att Skaldeman censurerad sitt intervjuobjekt. I en intervju med fängelseprästen Birgitta Winberg går Winbergs och Skaldemans åsikter allt för mycket isär när fängelseprästen påstår att de män hon kommit i kontakt med i fängelset som gjort sig skyldiga till koppleri och människohandel alla kommer från öststatsländer. Skaldeman frågar om inte detta istället har att göra med sociala omständigheter snarare än landtillhörighet men vi får inte ta del av hela Winbergs svar innan samtalet förs in på andra ämnen istället.

Förutom det enda fallet så får alla intervjuade tala fritt och när de säger emot varandra blir det tydligt hur dålig koll de verkligen har. Det går att läsa något i ett kapitel, från en väldigt trovärdig källa, bara för att någon annan ska ha en helt annan åsikt lite senare i boken. Tydligt blir det i alla fall att det är ett viktigt ämne som Skaldeman tar upp. Det är verkligen något som måste synliggöras. Vissa av de intervjuades berättelser var väldigt gripande och andra lärorika.