Den här månaden läste vi Kaffe med rån i bokklubben för att ha något lite snabbläst efter Arn. Vi tyckte att vi hade sett boken överallt, dessutom har många i min omgivning läst den. När jag berättade för min mamma att vi hade valt den här boken sa hon glatt att hon precis hade lånat den på biblioteket.
Kaffe med rån handlar om fem pensionärer som bor på servicehemmet AB Diamanten. Sedan den nya ledningen tog över där har de dragit in på nästan allt för att spara på pengar. Gamlingarna får inte längre något fikabröd, de får bara lagad mat en gång om dagen och de får bara gå ut en gång i veckan. Märta bestämmer sig för att skapa bättre förutsättningar åt sig själv och sina fyra vänner Stina, Anna-Greta, Snillet och Krattan. Hon har sett en dokumentär på tv om hur bra de intagna på landets fängelser har det och de fem pensionärerna bestämmer sig för att bli kriminella. De ska utföra en kupp tillräckligt stor för att ge dem ett fängelsestraff och de tror inte att någon kommer att misstänka ett gäng virriga åldringar när de ska utföra den.
Den här boken är inte bra.
Den är lättsam, enkelt skriven och jag erkänner att den är stundtals humoristisk. Det finns en story där som säkert skulle ha kunnat vara bra men språket är förfärligt! Stilen nästan skriker skrivarkurs. Texten känns så fruktansvärt krystad att jag skulle tro att författaren har näst intill fått köra den genom en mangel för att få den ynkliga berättelsen tillräckligt lång, den känns minst sagt urvattnad. Alla karaktärerna är klichéer och har inte en uns av unika personlighetsdrag, ta till exempel medlemmarna "Snillet" och "Krattan" från Pensionärsgänget vars enda personlighetsdrag är att de är bra på att uppfinna saker eller tycker om att odla saker. Jag behöver väl inte berätta vem som är vem? Alla bokens karaktärer är lika platta och helt omöjliga att tycka om eller bry sig om. Ingelman-Sundberg skriver en på näsan med sitt språk, genom att inte låta läsaren tolka någonting själv. Dessutom verkar hon anta att alla hennes läsare är lika småkorkade som hennes karaktärer eftersom hon ger alldeles för mycket ledtrådar till allting i boken, eftersom i princip all handling går att lista ut i alla fall ett kapitel i förväg.
Detta är som en bok av Karin Brunk Holmqvist, fast mycket mycket sämre. Det är faktiskt flera saker som påminner väldigt mycket om händelser i Sirila gentlemän sökes så om du tror att du tycker om den här sortens böcker kan du läsa den istället. Dessutom är boken fylld av korrekturfel. Det känns sorgligt att den här sortens böcker blir storsäljare. Det är verkligen inte en dålig historia, men den är så fruktansvärt dåligt genomarbetad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar