Mellan de olika böckerna i min bokklubb (populärlitterärt år) som inte brukar vara sådär jättebra så försöker jag klämma in någon bok som jag tror ska falla mig i smaken lite mer. Denna gången gav jag mig på drömbokhandeln av Laurence Cossé. Jag valde den både på grund av titel i kombination med omslaget - vilket har fått mig att vilja läsa den ett tag. Sedan har jag varit sugen på att läsa någon bok utgiven av [sekwa] ett tag nu eftersom jag försöker att läsa böcker från lite olika förlag och jag har inte läst så mycket franskt förut.
Boken handlar om Francesca, en litteraturälskande rik arvtagerska och Ivan, en bokhandlare med lång erfarenhet. Tillsammans ska de starta en drömbokhandel som endast säljer kvalitetsromaner. För att kunna genomföra projektet kan de givetvis inte själva stå för urvalet utan väljer ut en hemlig kommitté bestående av flera kända författare som får lämna in listor av sina 600 favoritromaner som sedan alla ska säljas i bokhandeln. Till en början verkar bokhandeln uppskattas enormt och de säljer väldigt bra. De har flera nöjda stamkunder som återkommer ofta och stannar länge. Efter ett tag kommer dock kritiken, de får höra att deras urval är orättvist och att det är pretentiöst att döma den läsaren som uppskattar en annan sorts litteratur. De blir kritiserade för att de inte vill köpa in storsäljarna och blir beskyllda för censur. De som attackerar bokhandeln är anonyma och de ger sig på dem på flera olika sätt och det är uppenbart att de inte tänker ge upp innan Au Bon Roman tvingas stänga ner.
Romanen är otroligt välskriven och det är en fröjd att läsa den eftersom den känns så genomtänkt och bearbetad. Det är en spänningsroman utan att den egentligen är särskilt spännande, utan det är snarare kärleken till litteraturen som skildras och gör det väl. Nu är det mest fransk litteratur som huvudpersonerna älskar och mest är det verk som jag inte alls känner till men en del bekanta namn nämns på sidorna och det är verkligen ett väldigt uppradande av pretentiösa titlar som antagligen är roligare att läsa för en fransk litteraturvetare än för en stackars svennig svensk litteraturvetare som jag. Däremot förstår jag mig på kärleken till litteraturen och jag bestämmer mig genast för att mitt livs stora dröm är att öppna en egen bokhandel!
Men, [sekwa], nu måste jag fråga er - vad är det för en klåpade som gör era e-böcker? För jag tänker anta att det felet jag tar upp nu inte förekommer även i den trycka boken. Nämligen särskrivningar och fruktansvärt pinsamma sådana! Den första dyker upp redan på sida tre och jag trodde att det var mina ögon som lurade mig, för det här felet kan ju ingen göra:
Efter det dyker det upp en lite då och då, sammanlagt minst 20 stycken. Den enda andra jag kommer ihåg är "kläd stil". Skärp er! En sån bra bok kan ni inte förstöra med något så löjligt som särskrivningar, även om det "bara" är en e-bok.
Jag tycker att berättelsen faller lite på slutet men allt som allt är den absolut läsvärd. En riktigt mysig roman men den kanske ska läsas i tryck form så att man slipper alla störande och fula särskrivningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar