drömbokhandeln av Laurence Cossé

Mellan de olika böckerna i min bokklubb (populärlitterärt år) som inte brukar vara sådär jättebra så försöker jag klämma in någon bok som jag tror ska falla mig i smaken lite mer. Denna gången gav jag mig på drömbokhandeln av Laurence Cossé. Jag valde den både på grund av titel i kombination med omslaget - vilket har fått mig att vilja läsa den ett tag. Sedan har jag varit sugen på att läsa någon bok utgiven av [sekwa] ett tag nu eftersom jag försöker att läsa böcker från lite olika förlag och jag har inte läst så mycket franskt förut.

Boken handlar om Francesca, en litteraturälskande rik arvtagerska och Ivan, en bokhandlare med lång erfarenhet. Tillsammans ska de starta en drömbokhandel som endast säljer kvalitetsromaner. För att kunna genomföra projektet kan de givetvis inte själva stå för urvalet utan väljer ut en hemlig kommitté bestående av flera kända författare som får lämna in listor av sina 600 favoritromaner som sedan alla ska säljas i bokhandeln. Till en början verkar bokhandeln uppskattas enormt och de säljer väldigt bra. De har flera nöjda stamkunder som återkommer ofta och stannar länge. Efter ett tag kommer dock kritiken, de får höra att deras urval är orättvist och att det är pretentiöst att döma den läsaren som uppskattar en annan sorts litteratur. De blir kritiserade för att de inte vill köpa in storsäljarna och blir beskyllda för censur. De som attackerar bokhandeln är anonyma och de ger sig på dem på flera olika sätt och det är uppenbart att de inte tänker ge upp innan Au Bon Roman tvingas stänga ner.

Romanen är otroligt välskriven och det är en fröjd att läsa den eftersom den känns så genomtänkt och bearbetad. Det är en spänningsroman utan att den egentligen är särskilt spännande, utan det är snarare kärleken till litteraturen som skildras och gör det väl. Nu är det mest fransk litteratur som huvudpersonerna älskar och mest är det verk som jag inte alls känner till men en del bekanta namn nämns på sidorna och det är verkligen ett väldigt uppradande av pretentiösa titlar som antagligen är roligare att läsa för en fransk litteraturvetare än för en stackars svennig svensk litteraturvetare som jag. Däremot förstår jag mig på kärleken till litteraturen och jag bestämmer mig genast för att mitt livs stora dröm är att öppna en egen bokhandel!

Men, [sekwa], nu måste jag fråga er - vad är det för en klåpade som gör era e-böcker? För jag tänker anta att det felet jag tar upp nu inte förekommer även i den trycka boken. Nämligen särskrivningar och fruktansvärt pinsamma sådana! Den första dyker upp redan på sida tre och jag trodde att det var mina ögon som lurade mig, för det här felet kan ju ingen göra:

Efter det dyker det upp en lite då och då, sammanlagt minst 20 stycken. Den enda andra jag kommer ihåg är "kläd stil". Skärp er! En sån bra bok kan ni inte förstöra med något så löjligt som särskrivningar, även om det "bara" är en e-bok.

Jag tycker att berättelsen faller lite på slutet men allt som allt är den absolut läsvärd. En riktigt mysig roman men den kanske ska läsas i tryck form så att man slipper alla störande och fula särskrivningar.

Äntligen är Shantaram utläst!

Nu är den äntligen slut, tegelstenen som har gett mig värk i handlederna sedan februari! Fast i ärlighetens namn har jag tagit en hel del ganska långa pauser i läsningen. Shantaram är 946 sidor lång och uppdelad i fem olika delar, lite som fem böcker i en. Den är fantastiskt bra men det kändes verkligen som att den aldrig skulle ta slut.

Det här är en biografi, en reseskildring, en äventyrsroman, en maffiaskildring och en relationsroman så det kanske passar när jag påstår att det är fem böcker i en, samtidigt har den en sammanhängande historia. Boken börjar med att författaren Gregory David Roberts landar på flygplatsen i Indien och tar sig till Bombay. Han skulle egentligen bara mellanlanda där, i intervjuer berättar han att det egentligen var i Tyskland som han hade tänkt gömma sig eftersom han har rymt från fängelset i Australien. 

Väl framme i Indien får han smeknamnet Lin, som han sedan behåller genom hela boken. Någonstans här skapas karaktären Lin (eller Linbaba) och det är oklart hur mycket därefter som är sant. Jag känner lite att det inte spelar så stor roll. Det är sant att Roberts har varit på de platser där handlingen utspelar sig och han har säkert sett många av de saker som beskrivs. Däremot säger han själv att karaktärerna är påhittade och själv nöjer jag mig med det.

Efter att Lin hamnat i Bombay och hans visum gått ut kan han inte längre bo på hotell och tvingas därför att flytta till slummen, där ingen bryr sig om ifall han är i landet lagligt eller inte. Till en början känner han sig osäker på de trånga, smutsiga gatorna men ganska snart upptäcker han att alla tar hand om varandra. Han öppnar en läkarmottagning i sitt lilla skjul för att kunna hjälpa så många som möjligt.

Roberts har en ganska speciell berättarstil som inte lämnar mycket tolkning över till läsaren, det har Roberts redan gjort. Han berättar hur alla situationer ska tolkas och vad alla karaktärer menat samt hur i princip allting står till i världen. Ändå vänjer jag mig ganska snabbt och fastnar i berättelsen, som är väldigt spännande. Den ena otroliga händelsen följer efter den andra och även om berättelsen sträcker sig över flera hundra sidor blir det inte tråkigt. Mot slutet börjar det däremot kännas lite onödigt när handlingen ännu en gång skiftar och det känns som att berättelsen inte kommer att knytas ihop på slutet. Det gör den, om än lite halvhjärtat. Allt som allt är det en väldigt läsvärd bok, en spännande berättelse och väldigt mycket läsning för pengarna! 

Boknörd på altanen

Efter att solen stått på hela dagen igår var det olidligt varmt inomhus så min pojkvän flyttade ut två stolar och vi spelade boknörd utomhus tills det blev för kallt. Jag köpte spelet på Bokmässan förra året. Det är utgivet av Kakao förlag och är ett enkelt men väldigt roligt frågespel som går att spela lite hur som helst. Vi har valt att använda en tärning. Slår man 1-5 får man frågan med det numret och slår man en 6:a får man välja själv. Vid rätt svar får man en poäng och sedan går frågan vidare.

Att jag förlorade stort igår kan alla se på vårt poängpapper. Det var verkligen inte min dag men jag kommer att ta revansch nån annan dag!

Författare förklarar feminism

Jag vet att jag inte är den enda som blev upprörd när jag läste intervjun med Shailene Woodley (som spelar Hazel Graze i filmatiseringen av The Fault in Our Stars av John Green som har premiär till sommaren) i TIME Magazine för ett tag sedan med rubriken "Shailene Woodley On Why She´s Not A Feminist". Det är en artikel som i alla fall har länkats ganska flitigt i mitt Twitter-flöde. Shailene säger i artikeln att hon inte är feminist för att:

"I love men, and I think the idea of ´raise women to power, take the men away from the power' is never going to work out because you need balance. [...] I think that if men went down and women rose to power, that woudn't work either. We have to have a fine balance.

My biggest thing is really sisterhood more than feminism."

Det som förvånar mig mest är inte hur dålig koll Shailene Woodley har, utan att hon faktiskt verkar prata på så länge om något hon uppenbarligen inte har någon som helst koll på. 

Nu har jag i alla fall sett att Huffington Post skrivit en alldeles underbar artikel som svar för att med hjälp av citat från tio olika kvinnliga författare förklara vad feminism egentligen är. Läs dem här!

Seriefestival i Stockholm

Är du serieintresserad? 

Missa inte att det nu i helgen arrangeras Stockholms Internationella Seriefestival 2014 av Serieteket i Stockholm. Den är både lördag och söndag i olika lokaler vid Kulturhuset och det är gratis inträde till festivalen. Under lördagen hittade jag flera för mig kända namn på gästlistan men då har jag inte tid att åka in. Jag funderar på att istället åka in en stund på söndagen för att se om jag hittar något nytt. Jag tycker väldigt mycket om serier men är inte särskilt insatt. 

Läs mer om festivalen här.

Hello Kitty måste DÖ

Den här pocketen fyndade jag för 20 kr i Akademibokhandelns fyndlåda och eftersom jag velat läsa den ett tag så kunde jag såklart inte låta bli när ett sådant tillfälle gavs. 

Hello Kitty måste DÖ är Angela S. Chois debutroman och handlar om kinesisk-amerikanska Fiona Yu. Fiona är 28 år gammal, framgångsrik jurist som tjänar bra men ändå hjälper till i familjens kemtvätt på helgerna och bor kvar hemma, eftersom hon är kines. Hon fascineras av seriemördare och går i höga klackar för att plåga sig själv. Hennes pappa försöker jämt para ihop henne med söner till olika bekanta men Fiona vill inte behöva gifta sig eftersom hon inte vill behöva ta hand om någon annan. (Alla de män som hennes pappa vill para ihop henne med behöver verkligen någon som tar hand om dem.) Hon vill dessutom inte ge bort sin oskuld till någon som skulle se det som en erövring. Därför bestämmer hon sig för att istället ta sin egen oskuld med en dildo men upptäcker då att hon inte har någon mödomshinna (sursprise!?). 

När hon bokar tid hos en hymenkirurg för att skapa en mödom att kunna spräcka träffar hon sin gamle barndomskompis Sean som hon inte sett sedan han hamnade på ungdomsanstalt efter att ha tänt eld på en skolkamrats hår. Han lär henne att tänja på lagar och utnyttja system till sin egen fördel och hon väljer att inte ställa för många frågor om vad Sean egentligen gör efter att hon har gått hem.  

Fiona revolterar ordentligt mot traditionella värderingar, men samtidigt gör hon en ganska snäll revolt. För trots det hårda språket som jag som läsare får ta del av så sköter hon sitt jobb och sina sysslor. Hon visar respekt mot sina föräldrar och den enda delen av hennes revolt som de kan se är att hon inte verkar vara intresserad av äktenskapet. Fiona väljer att ta sin egen oskuld för att ingen man ska kunna äga den och ha henne som trofé. Här blir det såklart problematiskt att det inte finns någon mödomshinna, vilket inte alls tas upp i boken. Trots detta är boken bra, den är morbid, hård, skruvad och väldigt rolig. 

Hon går in på en bar: Ditt erotiska äventyr - vågar du välja?

När jag bläddrade genom en lista över böcker som fanns att låna till min nya eboksläsare kunde jag såklart inte låta bli att ladda ner Hon går in på en bar efter att ha läst beskrivningen "erotisk underhållningsbok".

Huvudpersonen, du, klär upp sig för att träffa en kompis på en lyxig bar men när kompisen ställer in precis när man beställt in första drinken gäller det att bestämma vad man ska göra istället. Efter att ha träffat en ny karaktär ställs man iför olika val, acceptera det som personen erbjuder, stanna kvar där man är eller gå till ett nytt ställe. Genom att klicka på ett av alternativen tas man till ett nytt kapitel och kan läsa vidare där. Hela upplägget påminner om något datorspel jag spelat som liten. Fast här ska det istället avgöras vilken man jag följer med hem från baren.

Lite roligt är det såklart att kunna pussla ihop sin egen berättelse, vill du följa med en fotograf hem till hans studio, åka sportbil med en före detta polis,dricka bodyshots från en rockstjärna, åka hem med en välklädd och rik äldre man, flirta med den unge och vältränade bartendern eller gå hem och spana in din nya granne? Själv har jag läst två alternativ och i början var det lite kul att trycka på knappar och skönt att ha lite kontroll. Ganska snabbt tröttnade jag dock, för det är inte någon särskilt bra historia och det räcker inte att den är interaktiv för att fånga mitt intresse. Jag hoppas dock att det kan dyka upp lite fler intressanta interaktiva böcker i framtiden, som har lite mer innehåll! För det är en kul tanke att inte alla läsare får fram samma text.

Boktips på Medis 2.0

Igår var det måndag och jag var som vanligt på Medis för att sticka. Förra veckan skrev jag det här inlägget om att vi fick ställa upp våra bästa boktips och vilka böcker som jag valde då. Vi upptäckte att alla böckerna rutan i mitten var utlånade ("feministhyllan"). Det kändes jätteroligt att våra tips blivit utlånade och extra roligt att det var feministböckerna som saknades. A Room of One's Own hittade vi tyvärr på hyllan igen, men vi valde att tänka att den funnits i två exemplar hellre än att någon plockat bort den! Vi satte även dit The Scarlet Letter av Nathaniel Hawthore och novellsamlingen Het från Gilla böcker förlag (som jag bloggat om här.)

Jag satte även dit Alena av Kim W Andersson, den har jag bloggat om här.

Precis som förra veckan får ni ta er till Medis om ni vill låna böckerna eller titta närmare på de andra stickisarnas boktips!

20 snabba

Här kommer mitt allra första försök att delta i något slags bokbloggscommunity, genom att fylla i en enkät från Enligt O. Jag fetstilar mitt svar och lämnar sedan en kort kommentar (omedvetet rim).

Snabbläsare eller långsamläsare? När jag inte fastnar i Wuthering Heights. 
Tegelstenar eller tunnisar? Tycker om böcker som fokuserar på endast en händelse eller en karaktär. Om det görs bra såklart.
Bibliotek eller bokhandel? Enklare att ta med fler böcker hem!
Ljudbok eller e-bok? Är ganska ny på e-böcker men älskar ljudböcker.
Inbunden eller pocket? Snyggare!
Vampyrer eller spöken? Pre-Twilight.
En i taget eller slalomläsning? Varför välja bara en?
Nytt eller gammalt? Finns en anledning till att klassiker är klassiker.
Bokmärke eller hundöra? Blir oftast ett gammalt kvitto.
Snacks eller godis? Chips-lover.
Biografier eller memoarer? Friare i stilen.
Skräck eller chicklit? Skräckromantik.
Soffan eller sängen? En hög/pyramid av kuddar.
Inne eller ute? Klassisk nörd. 
Boken eller filmen? Men ser gärna filmen efter.
Twitter eller Facebook? 
Goodreads eller Boktipset? Använder inte Goodreads.
Kokbok eller Bakbok? Sju sorters kakor!
Te eller kaffe? Alltid te. Helst neutralt svart och aldrig earl grey.
Nobelpriset eller Augustpriset? Tycker ärligt talat oftast inte om Nobelpristagarna särskilt mycket. 

Torsksverige - Anna Skaldeman

"Många av mina kvinnliga vänner har dejtat någon ett par gånger och haft sex på andra dejten, för att aldrig höra av honom igen. De känner sig helt utnyttjade. Så skulle jag aldrig göra. Behöver du ett ligg - betala för det! Då handlar det enbart om sex och det finns inga förväntningar efteråt, menar Peter, en man i 40-årsåldern som betalat för sex åtskilliga gånger sedan han var 19 år."

I Torsksverige försöker Anna Skaldeman sig på att ge en bild av sexslaveri i Sverige genom att låta människor med olika bakgrunder komma till tals. I intervjuer med personer som på olika sätt kommit i kontakt med trafficking och prostitution så ges en nyanserad bild. Vissa hävdar att det inte finns någon frivillig prostitution utan att alla former är ofrivilliga och blir till sexslaveri i någon bemärkelse medan andra vill hävda att det visst finns något sådant som den "lyckliga horan". När de olika intervjuade personerna säger emot varandra får läsaren en chans att skapa sig en egen uppfattning på ett sätt som det oftast inte finns utrymme för i facklitteratur, där författaren har plockat ut endast de texter som är relevanta för att driva fram en tes.

Anna Skaldeman låter läsaren möta Peter, mannen som är citerad ovan. Han menar att de kvinnor han betalat för att få ha sex med alltid har varit villiga men han är medveten om att sexet är ensidigt. Han jämför det men en massage, eftersom det bara handlar om honom när han betalar för sex.
Vi får även möta unga tjejer som hamnat i prostitution genom människohandel eller på grund av sitt missbruk. De beskriver hur äcklade de känner sig inför mäns lust och hur de känner avsmak inför att tvingas ha sex med män som de inte träffat tidigare. Bara något kapitel senare intervjuas Isabella Lund som bloggar om sitt jobb som eskort. Hon menar att det är fullt möjligt att vara nöjd med sitt jobb även som prostituerad.

Bara vid ett tillfälle märker man att Skaldeman censurerad sitt intervjuobjekt. I en intervju med fängelseprästen Birgitta Winberg går Winbergs och Skaldemans åsikter allt för mycket isär när fängelseprästen påstår att de män hon kommit i kontakt med i fängelset som gjort sig skyldiga till koppleri och människohandel alla kommer från öststatsländer. Skaldeman frågar om inte detta istället har att göra med sociala omständigheter snarare än landtillhörighet men vi får inte ta del av hela Winbergs svar innan samtalet förs in på andra ämnen istället.

Förutom det enda fallet så får alla intervjuade tala fritt och när de säger emot varandra blir det tydligt hur dålig koll de verkligen har. Det går att läsa något i ett kapitel, från en väldigt trovärdig källa, bara för att någon annan ska ha en helt annan åsikt lite senare i boken. Tydligt blir det i alla fall att det är ett viktigt ämne som Skaldeman tar upp. Det är verkligen något som måste synliggöras. Vissa av de intervjuades berättelser var väldigt gripande och andra lärorika.

Roligt tweet

Möttes av det här roliga tweetet från Stockholms Stadsbibliotek för några dagar sedan, där de länkade till mitt inlägg om boktipsen på Medis. Blev såklart jätteglad och förvånad. Hur har de hittat till mitt blogginlägg och hur har de sedan lyckats para ihop min blogg med rätt Twitteranvändare? Imponerande är det i alla fall, och bra reklam för min blogg. Bonuspoäng till personen som är ansvarig för sociala medier på Stockholms Stadsbibliotek!

Populärlitterärt år: April, Kaffe med rån

Den här månaden läste vi Kaffe med rån i bokklubben för att ha något lite snabbläst efter Arn. Vi tyckte att vi hade sett boken överallt, dessutom har många i min omgivning läst den. När jag berättade för min mamma att vi hade valt den här boken sa hon glatt att hon precis hade lånat den på biblioteket. 

Kaffe med rån handlar om fem pensionärer som bor på servicehemmet AB Diamanten. Sedan den nya ledningen tog över där har de dragit in på nästan allt för att spara på pengar. Gamlingarna får inte längre något fikabröd, de får bara lagad mat en gång om dagen och de får bara gå ut en gång i veckan. Märta bestämmer sig för att skapa bättre förutsättningar åt sig själv och sina fyra vänner Stina, Anna-Greta, Snillet och Krattan. Hon har sett en dokumentär på tv om hur bra de intagna på landets fängelser har det och de fem pensionärerna bestämmer sig för att bli kriminella. De ska utföra en kupp tillräckligt stor för att ge dem ett fängelsestraff och de tror inte att någon kommer att misstänka ett gäng virriga åldringar när de ska utföra den.

Den här boken är inte bra. 

Den är lättsam, enkelt skriven och jag erkänner att den är stundtals humoristisk. Det finns en story där som säkert skulle ha kunnat vara bra men språket är förfärligt! Stilen nästan skriker skrivarkurs. Texten känns så fruktansvärt krystad att jag skulle tro att författaren har näst intill fått köra den genom en mangel för att få den ynkliga berättelsen tillräckligt lång, den känns minst sagt urvattnad. Alla karaktärerna är klichéer och har inte en uns av unika personlighetsdrag, ta till exempel medlemmarna "Snillet" och "Krattan" från Pensionärsgänget vars enda personlighetsdrag är att de är bra på att uppfinna saker eller tycker om att odla saker. Jag behöver väl inte berätta vem som är vem? Alla bokens karaktärer är lika platta och helt omöjliga att tycka om eller bry sig om. Ingelman-Sundberg skriver en på näsan med sitt språk, genom att inte låta läsaren tolka någonting själv. Dessutom verkar hon anta att alla hennes läsare är lika småkorkade som hennes karaktärer eftersom hon ger alldeles för mycket ledtrådar till allting i boken, eftersom i princip all handling går att lista ut i alla fall ett kapitel i förväg. 

Detta är som en bok av Karin Brunk Holmqvist, fast mycket mycket sämre. Det är faktiskt flera saker som påminner väldigt mycket om händelser i Sirila gentlemän sökes så om du tror att du tycker om den här sortens böcker kan du läsa den istället. Dessutom är boken fylld av korrekturfel. Det känns sorgligt att den här sortens böcker blir storsäljare. Det är verkligen inte en dålig historia, men den är så fruktansvärt dåligt genomarbetad.