Hunger Games

Vid det här laget kan det väl inte vara många som inte har hört talas om The Hunger Games? Filmen har slagit biorekord, ingen annan film som inte har varit en uppföljare har dragit in så mycket pengar på midnattsvisning och första dagen.

Filmen är alltså baserad på en trilogi, skriven av Suzanne Collins. Romanerna utspelar sig i en postapokalyptisk värld i nuvarande Nordamerika. Landet heter Panem och är uppdelat i 12 distrikt som styrs med järnhand av The Capitol och dess president, Snow. För att påminna distrikten om den revolution som kvävdes 75 år tidigare så hålls det hungerspel varje år där en pojke och en flicka mellan 12-18 år väljs ut för att strida mot varandra i en gigantisk arena. Detta sänds ut i tv till de olika distrikten och är mycket populärt i huvudstaden. Bara en av barnen överlever och utses till vinnare. Vinnaren i sin tur lever i rikedom resten av sitt liv och det distrikt som vinnaren kommer ifrån får extra mat under året fram till nästa hungerspel.

Men känner jag inte igen det här? kanske du sitter och tänker nu. Jo, det kanske du gör! För det är nämligen väldigt likt den japanska romanen Battle Royale (som senare har blivit till både manga och film). Suzanne Collins säger att hon fick idén när hon slötittade på tv och bytte mellan reality-tv och krigsreportage och jag menar inte att på något sätt anklaga henne för plagiat, dock tycker jag att Battle Royale förtjänar att nämnas då Suzanne Collins får så mycket beröm för sin unika idé. 

Jag vill även påpeka att det svenska omslaget måste vara det allra fulaste! Jag blir inte ett dugg sugen på att läsa den boken! (Rad 3 Bok 3) Flera av de andra är mycket snyggare!

Hur var filmen då?

Jo, jag blev väldigt positivt överraskad! Jag tycker att den är väldigt bra, kanske är det för att Suzanne Collins har varit med mycket i arbetet. Bäst tyckte jag om de kläder och det mode som finns i huvudstaden. För att spegla den stora skillnad mellan de som arbetar hårt för att överleva i distrikten och de i The Capitol som lever gott på andras arbete så beskrivs de ha ett mycket egendomligt mode. Detta har de lyckats med perfekt i filmen.

Det är mycket roliga frisyrer, smink, lösögonfransar och smyckestenar.

För att hålla åldersgränsen nere (bara 11 år behöver en vara för att se den!) trots den brutala handlingen så är det mycket skakigt och suddigt i alla närkamper. Detta gjorde mig både yr och gav mig huvudvärk i biosalongen, men i övrigt är det faktiskt både en bra film och en bra filmatisering.