Alena av Kim W. Andersson

Ända sedan Bokmässan förra året så har jag haft den här planschen hängande över min säng:

Den fick jag av en av mina favoritserietecknare Kim W. Andersson samtidigt som han signerade sitt första seriealbum Love Hurts åt mig. Samma bild har jag haft på framsidan av min kalender och har alltså inte kunnat låta bli att se väldigt mycket fram emot att få läsa den. Därför beställde jag såklart ett exemplar så fort jag kunde och har sedan dess läst igenom den fyra gånger. 

Alena är bra, Alena är riktigt bra. Den är snygg, dramatisk och har en bra handling. Redan från första sidan är jag fast, det går helt enkelt inte att sluta läsa. Min personliga favorit är de otroligt snygga svarta sidor som finns mellan varje kapitel. Sen finns det nog inte en ful del av den här boken, utan hela vägen från omslag till baksida är den väldigt snygg.

Alena handlar om huvudpersonen med samma namn, en osäker flicka som blir retad i skolan. Serieromanen utspelar sig på en klassisk överklasskola, komplett med lacrosselag. Eftersom det är just en serieroman, och den därför är ganska kort så skulle jag rekommendera att inte veta för mycket om handlingen innan en ger sig på att läsa den men den är både spännande och lite obehaglig. Jag rekommenderar alla att läsa den.

Låna den, köp den, läs den!

Sen vill jag avsluta med att påpeka att signaturen som Kim gav mig i mitt exemplar av Love Hurts är en av de snyggaste jag sett.

Revolt av Lisa Rodebrand

Det är nu flera dagar sedan jag läste ut romanen Revolt skriven av Lisa Rodebrand men jag har inte alls vetat hur jag ska skriva om boken. Lisa själv säger att hon saknar ungdomsböcker som speglar det som hon själv ville läsa som ung, spännande äventyr. 

Det flesta blogginlägg som finns om den här boken börjar med att ursäkta att personen som skriver inte i vanliga fall läser Sci-Fi, eller ens tycker om det. För mig är det lite tvärt om. Jag tycker för mycket om Sci-Fi och jag kanske väntar mig mer än bara ett äventyr.

Revolt utspelar sig i en framtid där en genmanipulerad ras, vid namn klykoner, har makten på jorden. André och Christian är två unga rebeller och de träffar på en flicka vid namn Caroline som har störtat med ett rymdskepp ifrån Kolonin - en rymdstation som känner till jorden men inte hur illa ställt det är för några av de människor som bor där. Boken innehåller action rakt igenom, det är knivslagsmål, skottlossning, helikopterflygningar, explosioner, slagsmål på tak, tortyr och död. Huvudpersonen blir skadad på nästan varje uppslag men slåss vidare, hans motståndare dör förvånansvärt lätt för att vara en överlägsen ras. 

Boken är utgiven på PaperTalk 2011 och är 165 sidor lång. Språket är enkelt, men korrekt. (Vilket inte alltid är fallet med böcker utgiva utan förlag) Lisas namn står inte med på omslaget av boken, bara på ryggen, vilket speglar själva romanidén väldigt bra. Det är just äventyret som är det viktiga, allt annat är bortskalat. 

Det bästa med den här boken är att jag inte behöver säga om ni ska köpa den eller inte. Den finns nämligen att läsa här och ni kan därför själva avgöra vad ni tycker. Boken håller verkligen vad den lovar, som läsare får du inte en lugn stund, striderna följer tätt inpå varandra. Dock så är det inte jag som är målgruppen, som läsare ställer jag alldeles för många frågor under min läsning. Jag vill veta mer om karaktärerna, om världen de lever i och behöver fler beskrivningar av miljön för att kunna ta till mig en roman men vill därför uppmana att ni själva läser den och ser vad ni tycker. Om det är en bok för er så köp den.

Jag vill avsluta med att tacka Lisa för att jag har fått läsa den här boken. 

The Call of Cthulu

Har nyligen varit på ett möte med min bokklubb. Jag startade den för ungefär 1,5 år sedan och vi är sex kvinnor som försöker att hålla kontakten efter att ha pluggat Litteraturvetenskap tillsammans. Vi har funderat på att ge klubben ett fint namn, kanske något pretto på latin men den kallas rätt och slätt för Bokklubben.

Denna gång läste vi noveller av H.P. Lovecraft. Efter att ha haft en lite seg period så valde vi att läsa noveller, vilket fungerade då både alla var med på mötet och hade läst minst en novell.

Tanken var att alla skulle läsa The Call of Cthulhu och sedan en till valfri. Eftersom vi inte sedan tidigare var särskilt bekanta med H.P. Lovecraft så passade det bra att ha en novell som alla kunde prata om och sedan en att kunna tipsa om. Min novell var Dagon och jag tyckte att den var väldigt bra. Språket är ganska så komplicerat och det är ganska svårt att få en komplett bild ibland. Men språket skapar ändå en väldigt stark obehagskänsla.

Genom vårt samtal kom vi fram till att flera av Lovecrafts noveller handlar om varelser som lever dolda ifrån människor. Monster som gömmer sig i avgrunder eller djupt ner i havet. Det verkade också vara ett genomgående tema att det finns saker som vi inte vet om, och vetskapen kommer att förändra oss och göra oss galna. Vi hittade flera likheter med Poe, vilken även Lovecraft hänvisar till. 

De två inledande meningarna i The Call of Cthulhu fastnade jag för direkt, då de är otroligt vackra:

"The most merciful thing in the world, I think, is the inability of the human mind to correlate all its contents. We live on a placid island of ignorance in the midst of black seas of infinity, and it was not meant that we should voyage far."

Jag är väldigt glad över att jag köpte boken istället för att låna den för jag läser gärna även resten av novellerna någon mörk och stormig kväll i framtiden.

Vinnare i Boktävlingen

För två veckor sedan så annonserade jag en boktävling här. Nu är den tävlingen avgjord.
Detta gjordes genom en gammal hederlig lottdragning, i en otroligt tjusig hatt som jag har ärvt.

Och den lappen som jag drog var den här:

Så grattis Caroline! Boken kommer att skickas så fort som jag har fått din adress. 

Tack till alla som har varit med och tävlat, håll utkik på bloggen för jag kommer att ha fler tävlingar i framtiden.

Hunger Games

Vid det här laget kan det väl inte vara många som inte har hört talas om The Hunger Games? Filmen har slagit biorekord, ingen annan film som inte har varit en uppföljare har dragit in så mycket pengar på midnattsvisning och första dagen.

Filmen är alltså baserad på en trilogi, skriven av Suzanne Collins. Romanerna utspelar sig i en postapokalyptisk värld i nuvarande Nordamerika. Landet heter Panem och är uppdelat i 12 distrikt som styrs med järnhand av The Capitol och dess president, Snow. För att påminna distrikten om den revolution som kvävdes 75 år tidigare så hålls det hungerspel varje år där en pojke och en flicka mellan 12-18 år väljs ut för att strida mot varandra i en gigantisk arena. Detta sänds ut i tv till de olika distrikten och är mycket populärt i huvudstaden. Bara en av barnen överlever och utses till vinnare. Vinnaren i sin tur lever i rikedom resten av sitt liv och det distrikt som vinnaren kommer ifrån får extra mat under året fram till nästa hungerspel.

Men känner jag inte igen det här? kanske du sitter och tänker nu. Jo, det kanske du gör! För det är nämligen väldigt likt den japanska romanen Battle Royale (som senare har blivit till både manga och film). Suzanne Collins säger att hon fick idén när hon slötittade på tv och bytte mellan reality-tv och krigsreportage och jag menar inte att på något sätt anklaga henne för plagiat, dock tycker jag att Battle Royale förtjänar att nämnas då Suzanne Collins får så mycket beröm för sin unika idé. 

Jag vill även påpeka att det svenska omslaget måste vara det allra fulaste! Jag blir inte ett dugg sugen på att läsa den boken! (Rad 3 Bok 3) Flera av de andra är mycket snyggare!

Hur var filmen då?

Jo, jag blev väldigt positivt överraskad! Jag tycker att den är väldigt bra, kanske är det för att Suzanne Collins har varit med mycket i arbetet. Bäst tyckte jag om de kläder och det mode som finns i huvudstaden. För att spegla den stora skillnad mellan de som arbetar hårt för att överleva i distrikten och de i The Capitol som lever gott på andras arbete så beskrivs de ha ett mycket egendomligt mode. Detta har de lyckats med perfekt i filmen.

Det är mycket roliga frisyrer, smink, lösögonfransar och smyckestenar.

För att hålla åldersgränsen nere (bara 11 år behöver en vara för att se den!) trots den brutala handlingen så är det mycket skakigt och suddigt i alla närkamper. Detta gjorde mig både yr och gav mig huvudvärk i biosalongen, men i övrigt är det faktiskt både en bra film och en bra filmatisering.