Wreck this journal

Jag åkte nyligen till England för att gå på en 70-års fest och stannade i sex dagar. Under en shoppingtur i Derby köpte jag den här till mig själv. På varje uppslag i boken står det instruktioner på något destruktivt som ska göras till den sidan eller till hela boken. Själv är jag trögstartad och vill verkligen inte förstöra boken, vilket jag antar är själva poängen med att ha den. Än så länge har jag gjort hål i en av sidorna och spillt te på en annan men boken ser fortfarande förhållandevis hel och ren ut, vilket jag ska göra mitt bästa för att ändra på.

Det är en väldigt söt liten bok och jag är själv nyfiken på de andra böckerna som är utgivna av Keri Smith.

How to be a Woman

Det har blivit en hel del feministisk litteratur den senaste tiden. Det blir alltid så för mig, läser jag en bok med ett feministiskt tema blir jag påverkad och läser fler.
How To be a Woman av Caitlin Moran har synts överallt. Den var varit väldigt skyltad ute i butik och på Internetbokhandeln och jag blev så klart väldigt frestad efter att ha sett den flera gånger. När jag på min födelsedag fick en presentcheck på 50kr av CDON.com slog jag till och beställde hem den.

Boken är feministisk, men den är inte i första hand riktad till andra feminister utan är skriven åt den breda allmänheten. Moran försöker övertyga läsaren om att hen är en feminist - fast att man kanske inte vågar erkänna det. Med hjälp av humor problematiserar hon de tvetydliga budskap en flicka möts av under sin uppväxt, på vägen mot att bli kvinna. Det räcker inte att vara född som kvinna utan det kräver en hel del arbete. Moran tar upp saker som kroppsbehåring, val av underkläder och konsten att gå i högklackade skor.

Boken är bra och bitvis rolig, den är lättläst och jag blir glad över att den syns överallt. Om du redan är van vid att läsa feministisk litteratur så finns det bättre böcker, som du antagligen redan har läst men om du inte brukar läsa feministisk litteratur är det här en perfekt ingång.

Releasefest: Lorem ipsum

Igår var jag på Malmö stadsbibliotek för releasen av Lorem ipsum, andra boken i Maria Bielke von Sydows trilogi. Det var väldigt mysigt, med både sång, filmvisning och såklart en stark uppläsning av Maria själv som har en fantastisk scennärvaro.

För lite över ett år sedan bloggade jag om den första delen, Ingmar Bergman kände aldrig skuld. Nu släpptes alltså del två och denna gången är texten satt av en annan av mina vänner och jag ser alltså lite extra fram emot att läsa den. Jag återkommer med en recension senare.

Bitterfittan

Efter att ha läst Happy, happy (som jag bloggade om här) så blev jag sugen på att plocka ner Bitterfittan från hyllan. Det här är verkligen en bok som förändrade mitt liv och mitt synsätt på saker när jag först fick låna den av en kompis för flera år sedan. Mitt eget exemplar köpte jag i efterhand på en loppis bara för att kunna ha den i bokhyllan.

Bitterfittan har fått mig att aldrig vilja gifta mig. När jag lånade ut boken till min mamma blev hon arg och tyckte att ingen kvinna borde få läsa boken innan de gifte sig, hon tyckte att texten var avskräckande.

Boken har nästan fått mig att tappa tron på att det går att hitta det jämställda förhållandet och jag har börjat drömma om en man som skalar apelsin. 

Huvudpersonen i Bitterfittan heter Sara, är 30 år gammal och sitter i inledningen av romanen på ett flygplan som ska ta henne till Teneriffa för en veckas semester. Hon åker ensam, vilket andra verkar anse konstigt redan innan de får reda på att hon där hemma lämnar sin man och sin son. Sara tänker att hon behöver en vecka ledigt för att fundera över varför ingenting blev som hon hade tänkt sig. Bitter är hon för att ingen verkade lika upprörd över att hennes man var borta med jobbet varje vecka måndag - fredag när sonen Sigge var nyfödd. Varför måste det vara skuldbelagt att vara mamma medan det är så mycket enklare att vara pappa? Sara blir bitter över den uppmuntran män som är pappalediga får och sin semester spenderar hon med att iaktta hur andra par beter sig mot varandra.

Maria Sveland är fantastiskt duktig på att beskriva vardagliga händelser och att levandegöra karaktärernas agerande gentemot varandra. 

Happy, happy

Jag vet att jag skrev att jag endast skulle köpa en bok på årets bokrea, men eftersom den boken lästes ut redan dagen efter jag fick hem den så kunde jag inte låta bli att köpa två till när Akademibokhandeln hade 50% på alla sina reaböcker. En av böckerna jag fyndade var Happy, happy: En bok om skilsmässa.

När jag läste Bitterfittan av Maria Sveland bestämde jag mig för att aldrig gifta mig, efter att ha läst Happy, Happy vill jag nog helst skilja mig. Boken innehåller tio texter skriva av kvinnor som upplevt en skilsmässa, i de flesta fall deras egna men ibland deras föräldrar.

Tråkigt blir det att de flesta texterna är väldigt lika, tydligen finns det bara ett sätt att skriva om det här. För mig flyter de ihop och blir till en lång text som då tyvärr upprepar sig en hel del. Läsvärd blir den ändå på grund av texterna skriva av Katarina Wennstam, Gudrun Schyman och Mari Jungstedt. Detta var alltså, tyvärr, inte en fantastisk läsupplevelse men jag är ändå glad över att ha läst den och ännu gladare över att den finns. 

Tiggaren och haren

Att den här boken är en litterär blinkning åt Aarto Paasilinnas roman Harens år borde ha varit varningslampor tydliga nog för mig att detta inte riktigt var något för mig, men omslaget lurade mig. Jag tycker att det här är ett väldigt snyggt omslag, det gör mig nyfiken och det ser ut som något jag skulle tycka om. Missförstå mig fel, jag tycker inte alls illa om den här romanen, det är bara inte det jag helst läser.

Tiggaren och haren  av Toumas Kyrö är en lättsam och smårolig roman i precis samma stil som Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann och Sirila gentlemän sökes. (Som jag bloggat om här)

Tiggaren och haren handlar om Vatanescu, en rumänsk man som tar sig till Finland med hjälp av ett kriminellt nätverk och får jobba som tiggare. Jobbet innebär hårda krav och tuffa regler, han måste sitta stilla i långa perioder utan att se glad ut och han får bara behålla en liten del av inkomsten. Men det är det värt eftersom han har lovat sin son Miklos ett par fotbollsskor. Efter ett tag ger sig Vatanescu iväg på en händelserik resa genom Finland för att på olika sätt tjäna ihop pengar och med sig på resan har han en hare. Händelserna i romanen är nästan lika otroliga som i Hundraåringen och humorn är lika lågmäld.

Romanen är lättläst och lättillgänglig och är väldigt bra inom sin genre. Läsningen påverkade mig nog mer än vad jag trodde för jag har gång på gång tömt plånboken på alla mina mynt och skänkt dem till vinterfrusna tiggare, eftersom jag kan se Vatanescu i dem.

Våldtäkt och romantik

Jag har nu läst ut årets enda och därför också bästa fynd från bokrean. Som jag bloggade om här så hittade jag den här lilla pärlan på Adlibris för bara 19 kr. Och jag vet ju om att förlaget, Modernista, är kända för sina snygga omslag men att de var så här snygga - det visste jag inte! Bilden ovan är från Internet och visar bokens skyddsomslag men det bilden inte visar är att den cerisa texten är klädd i sammet. Den visar inte heller vad som finns under omslaget:  

Denna otroligt söta lilla bok är det som döljer sig under omslaget. Ljusrosa sammet och glittriga bokstäver. En nackdel är väl att just denna rosa sammet verkar ha dragit år sig allt damm från min lägenhet och redan blivit lite smutsgrått. 

Boken har både band och ett otroligt fint papper på insidan av pärmen. Dessutom är själva texten väldigt snyggt satt:

Nackdelen är väl inledningen av varje kapitel, för jag älskar verkligen kapitäler men har mycket svårt för blandningen av kapitäler och versaler. Dessutom är de spärrade till smärtgränsen. I övrigt är detta en väldigt snygg bok. 

Våldtäkt och romantik är en kort liten bok av Katrine Kielos som beskriver den våldtäktskultur som vi lever i idag. Den handlar om synen på kroppen och på resultaten av att växa upp med hotet av att kunna bli våldtagen ständigt närvarande. Katrine Kielos säger att vi måste våga prata om väldtäkt och hon menar att feminister ofta nämner våldtäkt men inte pratar om det.

Jag är inte helt säker på att jag håller med Kielos i allt hon skriver, men jag håller med henne om att det måste diskuteras. Vi måste prata mer om hotet om våldtäkt och hur det präglar kvinnor i dagens samhälle och i sin tur den skuld det resulterar i om en blir utsatt för något som en blivit varnad för hela livet. Därför är detta en viktig bok.