Ja, det skulle jag bra gärna vilja veta! För det finns ingen bok som får mig att smeka mig själv i ansiktet sådär samtidigt som jag skrattar. Någon som har något rimligt förslag på vilken bok det kan vara?
söndag 17 augusti 2014
fredag 15 augusti 2014
älskar - hatar - Jenny Downham
älskar - hatar berättar en historia som vi alla har hört förut, om en ung tjej som tycker om en kille och därför klär upp sig och går på fest för att få hans uppmärksamhet men blir full och blir våldtagen. Hon borde inte ha haft de kläderna, hon borde inte ha varit så full och hon bjöd ju ut sig hela kvällen. Samma uttjatade argument som vanligt men här berättas historien på ett nytt och nyanserat vis. Det handlar inte bara om offer och förövare. Tom anklagas för att ha våldtagit Karen på festen i hans föräldrars hus men han nekar men berättelsen handlar inte bara om dem, den handlar om två syskonpar. För Tom har en yngre syster, Ellie, som påstår att hon gick och la sig direkt den där kvällen och varken såg eller hörde någonting. Hon vill tro att han är oskyldig och tänker vittna till hans fördel.
Karen har en storebror (Mikey) och han tänker inte gå med på att någon har behandlat hans lillasyster illa när Tom blir utsläppt från häktet beger han sig hem till familjen för att "nita honom". Här träffar han såklart Ellie istället och de lär känna varandra.
Det intressanta i boken är syskonens reaktion på situationen. Mikey behandlar inte sina flickvänner på det allra bästa sätt men väntar sig att andra killar ska behandla hans syster bra. (Han våldtar i och för sig heller aldrig någon). Ellie däremot tar illa vid sig när hon får höra att Karen inte längre lämnar lägenheten och att hon kommer missa slutproven i skolan, samtidigt känner hon att hon måste försöka hitta något sätt att tro på sin brors version av vad som hände.
Upplägget i den här boken är bättre än själva språket men själva berättelsen är både tänkvärd och gripande. Det är otroligt spännande att sätta två liknande syskonpar på varsin sida av en sån här "konflikt". Det blir intressant när de slits mellan att vara lojala mot familj och mot varandra och ibland mot sina värderingar.
I årets Bokyatzy la jag in den här som ungdomsroman under genrer, vilket gav mig bara 2 poäng. Jag läste dock boken för att den stod på hyllan och inte på grund av yatzyt eftersom jag försöker att rensa ut lite bland olästa böcker.
onsdag 13 augusti 2014
Tygkasse och Tranströmer
Den här fina tygkassen vann jag via en tävling på Punkt Medis instagramkonto! Jätteroligt eftersom det är på Punkt Medis jag hänger en gång i veckan när jag lär mig att sticka. Det har alltså blivit till ett av mina "hem"-bibliotek efter att jag flyttade upp till Stockholm. Nu kan jag stolt bära min stickning (och mina böcker) till Medis varje vecka under hösten!
Medborgarplatsens bibliotek har precis bytt namn till Tranströmerbiblioteket Medborgarplatsen och det fanns en del nya skyltar uppsatta men det mesta var sig likt. Jag funderade lite på om även Punkt Medis skulle byta namn. Till Punkt Tranis kanske? Tran Medis? Men det ska tydligen få behålla sitt namn.
måndag 11 augusti 2014
Udda verklighet - Nene Ormes
Den här boken köpte jag på förra årets bokmässa och jag tror det var året innan det som jag lyssnade på Nene Ormes seminarium om urban fantasy. Nene Ormes jobbar på Sci-Fi bokhandeln i Malmö och boken Udda verklighet är just en urban fantasy som utspelar sig där. Eftersom jag själv är uppväxt i Skåne och all min släkt kommer från just Malmö så har den legat på min läslista sedan dess men det har inte blivit av att jag läste den förrän nu.
Boken handlar om Udda, en tjej vars nätter plågas av obehagliga drömmar. I början av boken har det precis blivit värre och varje natt vaknar hon av drömmar som känns lite för verkliga för att hon ska känna sig bekväm. När det blir riktigt illa ringer hon till sin bästa kompis och granne Daniel som sitter med henne och lyssnar när hon berättar om drömmarna. Han tycker att hon borde bevisa för sig själv att de inte kan vara sanna genom att bege sig till de platser hon drömt om och då inse att det inte alls ser ut som i drömmen men Udda är för rädd. Daniel, som tycker att det hela är ett stort äventyr, bestämmer sig för att ge sig iväg utan Udda.
Nene Ormes introducerar en helt ny värld för läsaren och jag kan inte riktigt komma över att den är så kort. Beskrivningar av både omgivningar och karaktärer känns flyktiga och blir klichéartade vilket jag inte alls vill ha i en fantasy. Om jag ska acceptera att det finns en annan värld i Malmö än den jag kände till sen tidigare så behöver jag mer information, målande beskrivningar och levande karaktärer. Här känns allt istället platt och tråkigt och ingenting överraskar. Vid ett tillfälle har Udda drömt om att det ska finnas en man på platsen de kommer att besöka och när denne man sedan öppnar dörren blir alla väldigt förvånade. Lite av en "ÄR DET DU!?" - situation, medan jag som läsare mest känner att det var väl väntat att karaktären skulle vara den ENDA personen Udda träffat tidigare i hela boken som de inte aktivt letat upp i ett syfte. Alltså otroligt lång foreshadowning för exakt noll överraskningseffekt.
Dessutom tycker jag att karaktären Udda är fruktansvärt osympatisk. Jag känner inte igen mig i henne alls och blir mest bara irriterad. Speciellt när det kommer till hennes låga arbetsmoral på jobbet (hon verkar mest bara gnälla över sin chef samtidigt som hon spenderar alla arbetstid åt att surfa på nätet).
Det här är inte en jättedålig bok (den är faktiskt t.om. ganska spännande ibland) men det är en jättestor besvikelse. Jag hade väntat mig mer helt enkelt och jag vill inte läsa nästa del.
Den här boken har jag lagt som fantasy/sci-fi i årets Bokyatzy.
Etiketter:
bokmässan,
Bokyatzy 2014,
fantasy,
ungdomsbok
fredag 1 augusti 2014
Ny serie av Liv Strömquist!
Utdrag ur ett samtal:
"Liv Strömquist ska släppa ett nytt seriealbum!"
"Jaså? När ska det komma ut?"
"Den 15/9"
"Vad ska det heta?"
"Typ fitta"
Albumet ska tyvärr inte heta "Typ fitta" utan Kunskapens frukt vilket i informationstexten om albumet beskrivs så här: "handlar om det som brukar kallas för det kvinnliga könsorganet. Vad är det för något? Och varför har mänskligheten ett så extremt osoft, borderlineartat love-or-hate-relationship med just denna mänskliga kroppsdel?"
Jag ser fram emot att läsa det!
"Liv Strömquist ska släppa ett nytt seriealbum!"
"Jaså? När ska det komma ut?"
"Den 15/9"
"Vad ska det heta?"
"Typ fitta"
Albumet ska tyvärr inte heta "Typ fitta" utan Kunskapens frukt vilket i informationstexten om albumet beskrivs så här: "handlar om det som brukar kallas för det kvinnliga könsorganet. Vad är det för något? Och varför har mänskligheten ett så extremt osoft, borderlineartat love-or-hate-relationship med just denna mänskliga kroppsdel?"
Jag ser fram emot att läsa det!
onsdag 30 juli 2014
Queerperspektiv på Mumintrollen (Stockholm pride)
Denna veckan är det Stockholm Pride och jag är väldigt försiktig med att inte inkräkta på att område där jag inte riktigt hör hemma men jag tyckte ändå att jag borde få vara välkommen på de föreläsningar som anordnas på Kulturhuset under Pride. I måndags åkte jag in och lyssnade på två stycken. Den första handlade om litteraturteori vilket jag oftast tycker är otroligt roligt!
Det var alltså ett Queerperspektiv på Mumintrollen, dessutom deltog Vide som jag har lärt känna då hen varit med som funktionär på konventet Multicon i två år.
Deras samtal var otroligt bra! De inledde med att prata om kärleksrelationen mellan Mumintrollet och Snusmumriken och hur den blivit åsidosatt på grund av Mumintrollets relation till Snorkfröken. De menade att läsarna i för stor grad påverkas av de normer som är gällande i vårt samhälle utan att ifrågasätta om desamma gäller i Mumindalen.
Samma problem uppstår i familjekonstellationer i muminfamiljen. De tog upp flera bra exempel på att muminfamiljen skulle vara en stjärnfamilj där alla är välkomna. Alla som äntrar huset blir i princip adopterade och accepterade in i familjen men ändå brukar den officiella tolkningen vara att muminfamiljen är en traditionell familj bestående av mamma-pappa-barn. De var otroligt duktiga och kunniga alla tre och jag är nu väldigt sugen på att läsa hela muminserien!
måndag 28 juli 2014
Sankta Psyko - Johan Theorin
På Bokmässan 2011 lyssnade jag på Johan Theorins seminarium om Sankta Psyko. Jag minns inte riktigt hur jag hamnade där eftersom jag inte har läst någon av hans böcker tidigare och inte heller kände mig särskilt sugen på att göra det. Jag vet däremot att jag tycker att han är väldigt charmig och trevlig att lyssna på. Efter att ha lyssnat på honom blev jag därför väldigt sugen på att läsa boken men det är först nu som det har blivit av. Jag behövde helt enkelt en deckare i Bokyatzyt och även om detta kanske inte är en traditionell deckare så har jag avgjort att den passar in som spänningsroman eftersom Johan Theorin är en deckarförfattare.
Sankta Psyko handlar om tjugonioårige Jan Hauger som arbetar som barnskötare. Trots att han är duktig på sitt jobb och alltid är omtyckt av både barn och annan personal så har han endast haft vikariat sedan han avslutade sin utbildning och flyttar därför runt mycket. Detta påverkar självklart hans sociala liv. Han söker jobb på förskolan som ligger i anslutning till Sankta Psyko - smeknamnet till Sankta Patricias psykiatriska klinik. Här vårdas endast de patienter som inte sitter där frivilligt utan har blivit dömda till psykiatrisk vård och i ett nytt rehabiliteringsprogram ska de av dem med barn få träffa dem flera gånger i veckan och därför har en förskola öppnats i en liten barack utanför murarna och här börjar Jan Hauger jobba. Han sköter barnen på dagarna och eskorterar dem genom en tunnel till besöksrummet inne på sjukhuset och ganska ofta sover han över tillsammans med de barn som inte har fått fosterfamiljer.
Ganska så snart börjar det uppenbara sig att anledningen till att han sökt sig till just det här jobbet är att han hoppas att en kvinna han träffat i sin ungdom ska finnas innanför murarna på Sankta Patricia och att han kanske ska få möjlighet att träffa henne igen. I återblickar får vi även reda på vad som hände med en försvunnen pojke på Jans första jobb.
Boken är skriven med väldigt korta meningar, det blir väldigt mycket: Jan gjorde så här. Han gick dit. Det regnade. Efter ett tag blir det lite jobbigt att läsa och som läsare känner jag mig lite skriven på näsan. Handlingen känns dessutom ganska orealistisk. Sankta Psyko ligger i ett litet samhälle men det känns ändå inte trovärdigt att alla som Jan träffar har med sjukhuset att göra. Dessutom verkar alla känna varandra och vara innästlade på något vis. Efter ett tag blir det både osannolikt och förutsägbart hur karaktärerna hänger ihop. Boken var lättläst och visst var det lite spännande, jag läste ut den på ett par pendeltågsresor och några få lediga stunder. Fungerade utmärkt när jag hade en i övrigt ganska stressig vecka eftersom jag inte behövde tänka särskilt mycket alls. Det var inte en dålig bok, men inte så särskilt bra heller.
I Bokyatzyt har jag lagt den under deckare i Genresommar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




