Ingmar Bergman kände aldrig skuld

Idag kommer en recension som är väldigt spännande för mig att skriva. Jag har nämligen fått ett exemplar av Ingmar Bergman kände aldrig skuld ifrån författarinnan Maria Bielke von Sydow.
"Men blir det inte svårt att recensera en roman om du känner författaren?" fick jag höra när jag kom hem med romanen. Svaret? Lite kanske. Just därför har jag sett fram emot det, en utmaning.

Foto: Adlibris

Ingmar Bergman kände aldrig skuld är (förutom en fantastiskt bra titel) en lättläst roman, en fristående första del i en trilogi som utspelar sig till stora delar i Malmö. Den handlar om Helena som försöker att hitta tillbaka till livet efter att hennes ene tvillingson har dött. Även om Pär, en tragiskt författare av självhjälpsböcker som känner sig övergiven av alla, även de han själv lämnar och Sylvia som är en självständig men ensam kvinna som lever för sitt arbete som studie- och yrkesvägledare. I romanen får vi lära känna dessa karaktärer samtidigt som deras liv flätas samman och de även lär känna varandra.

Bielke von Sydow har ett eget språk, först uppfattade jag det som lite stolpigt men redan efter några sidor hade det mig fast. De korta meningarna gör att texten flyter på snabbt, även bokens kapitel är korta och för varje kapitel byter berättarperspektivet till en annan karaktär. Även om både romanens språk och meningsbyggnad är enkel så rymmer texten flera genomtänkta formuleringar och levande liknelser. Flera gånger fastnade jag vid någon lite extra fyndig mening.

Jag tyckte att den var väldigt filmiskt skriven, både i handling och språkbruk. Språket panorerade snabbt över miljö, karaktärer och händelser med trovärdig dialog. De olika karaktärernas liv sammansnärjs som i en romantisk komedi, frågan om vem som bär skuld för barnets död följer genom boken som i en deckare och arbetet med sorg finns som i ett drama.

Romanen är utgiven på Bielke von Sydows egna förlag, BIMA Förlag och tyvärr måste jag nog säga att den kunde ha behövt en extra språkgranskning innan tryck. Det har på något ställe smugit sig in ett extra ord, över lag inga stora fel och ingenting som förstörde min läsupplevelse.

Även om jag skulle vilja kalla romanen för fristående så är det en del som lämnas öppet. Jag kommer att läsa även nästa del. Det var allt som allt en angenäm läsupplevelse, trots de tunga ämnen som den tar upp så är det en lättsmält roman. Mitt exemplar av boken ska jag nu låna ut till min mamma, då jag tänker att det är en roman som hon kommer att tycka om.

Om du vill köpa dig ett eget exemplar så kan du göra det från till exempel Adlibris för endast 44 kr. Du kan även att välja att köpa den direkt ifrån förlaget, den kostar då 70 kr och du kan få den både signerad och dedikerad, mer information om detta kan du hitta här.

Jane Eyre

Foto: Penguin

Förra sommaren tog jag mig för första gången tid att läsa Jane Eyre. Jag tycker om handlingen och miljön, men är det bara jag som tycker att Mr. Rochester är lite av ett creep? 

Anledningen till att jag skriver om Jane Eyre nu, förutom för att ge mig en anledning att visa upp ett av Penguins fantastiskt snygga nya bokomslag som de gett sina klassiker? Det är att romanen filmatiserades på nytt förra året och att jag precis har sett den. 

Foto: IMDB

Det verkar populärt med just nya filmatiseringar av böcker av Austen och systrarna Brontë men jag har faktiskt inte tyckt särskilt mycket om någon av dem, innan den här. Den har inte bara lyckats fånga stämningen i romanen utan jag tycker att manusförfattaren har valt ut helt rätt saker att fokusera på och rätt saker att lämna. Filmen är två timmar lång och då måste självklart en hel del av handlingen tas bort.

Den feministiska undertonen i romanen har plockats fram och förstärkt på ett väldigt snyggt sätt och dialogen är välskriven. Jag känner med Jane på ett helt nytt sätt, allt detta finns i romanen men i filmatiseringen så förstärks det. Jag kan ju även påpeka att jag tycker bättre om Mr. Rochester här än vad jag gjorde när jag läste den.

Foto: IMDB

Sen vill jag även påpeka att filmen förutom vackert foto har ett väldigt bra soundtrack som jag antagligen kommer att lyssna en hel del på den närmsta tiden.

Blått Blod

Nu har jag, äntligen, läst ut Blått Blod av Lars Ragnar Forssberg. Det har tagit tid och det har inte varit särskilt angenämt. Jag hade inte tänkt gnälla mer på omslaget, eftersom jag redan har gjort det här.

Egentligen så känns det lite fel att jag ska uttala mig om hur mycket jag ogillade den här romanen, för det gjorde jag. Den var extremt ointressant och väldigt svår att följa med i. Men jag vet ju att jag inte är målgruppen, romanen är en politisk satir som handlar både om politiker och om hovet. Jag hade svårt att hänga med i handlingen, dels för att jag inte är tillräckligt uppdaterad och för att den var ganska ryckigt skriven.

Boken utspelar sig i Sverige efter att moderaterna har vunnit valet och är en historia om äckliga gamla gubbar och fult spel. Makt och pengar styr allt. En hemlig organisation vid namn Blått Blod vill tjäna pengar på att sälja adelstitlar, av någon anledning som jag aldrig förstår så vill de också hindra kronprinsessan från att bli drottning.

Efter ungefär halva boken så vände det för mig och jag trodde mig kunna finna en handling. Fortfarande rätt så spretig. Jag har förstått att den är menad att vara rolig, men det uppfattade jag inte alls. I den intervju jag sett med Lars Ragnar Forssberg, ifrån Nyhetsmorgon, ser han väldigt stolt ut när han berättar om hur han har skrivit om svenska politiker. Han går väldigt hårt mot Göran Persson och Thomas Bodström, som båda får nya och helt påhittade karaktärsdrag och inte är det smickrande.

Nej, det här är verkligen inget lästips ifrån mig. Lita på omslaget - för boken är lika tacky som omslagsbilden signalerar. Om du mot förmodan skulle vilja läsa den så kan du ju höra av dig, jag ger mer än gärna bort mitt exemplar av boken.

Extremt högt & otroligt nära

Idag var jag på dejt och lyckades tjata mig till att se den här filmen:

Foto: IMDB

Jag hade helt missat att den skulle filmatiseras, men boken är en av mina favoriter så jag ville såklart se den. Extremt högt & otroligt nära (original: Extremely Loud & Incredibly Close) är en bok skriven av Jonathan Safran Foer och handlar om en pojke som ett år efter sin pappas död, den 11 september, hittar en ledtråd som han tror lämnats åt honom. Han börjar en resa för att inte förlora sin pappa, och att försöka hitta ett logiskt mönster, för att kunna förstå.

Filmen var vacker, stundvis rolig och hade en del riktigt bra skådespelarinsatser. Jag tyckte att det var en bra filmatisering, av en väldigt svår roman. Om du har läst boken, och älskar den, så skulle jag rekommendera filmen. Har du inte läst den så gör jag det inte, då vill jag istället tipsa om boken.

Foto: Amazon

Detta är en sån där roman där jag inte vill avslöja för mycket av handlingen då jag tror att historien är bättre om man inte vet i förväg vad som händer. Romanen är vacker, rörande och rolig att läsa. Framför allt är den snyggt formgiven. Det är inte bara huvudpersonen, Oskar, som letar efter ledtrådar utan man får som läsare ta del av dem.

Med hjälp av bilder och anteckningar på vissa av bokens sidor förhöjs läsupplevelsen. Jag skulle önskat att det fanns fler sådana här böcker, om du har tips så får du gärna dela med dig.

TFIOS

Äntligen är den här, boken som jag förbeställde från Amazon för ett halvår sedan. The Fault in Our Stars (TFIOS) är namnet på John Greens fjärde roman och den hamnade på bestsellerlistor både hos Amazon och Barnes & Nobles innan ens omslagsbilden var släppt. Detta både för att det är John Green och för att John bestämde sig för att signera hela första upplagan av boken, därmed lovades det att alla förbeställda böcker skulle vara signerade.

Jag måste erkänna att jag faktiskt inte hade så höga förväntningar på boken, det enda jag visste var att den skulle handla om cancersjuka ungdomar, inspirerat (inte baserat) av Johns vänskap med Esther Earl. Esther, som betyder stjärna, har en minnesfond vid namn This Star Won't Go Out. Titeln på romanen, The Fault in Our Stars är ett citat från Julius Ceasar av Shakespeare.

'The fault, dear Brutus is not in our stars, / But in ourselves, that we are underlings.'"
(Act 1, Scene 2)

Senast jag försökte läsa en bok med liknande ämne var det Innan jag dör av Jenny Downham och då slutade jag läsa mitt i. Dock kunde jag ju inte missa chansen av ett signerat exemplar och beställde den ändå. Inställd på att inte tycka om den började jag min läsning och fastnade såklart direkt, boken är väldigt mycket John Green och John Green är fantastisk. Jag njöt genom hela läsupplevelsen och la inte ifrån mig den alls innan den var utläst.

Nu kanske några undrar om jag inte ska berätta vad boken handlar om? Nej, tänk för att jag inte ska det. Istället rekomenderar jag att ni lyssnar på John själv när han läser upp det första kapitlet ur boken.

En sista sak, för er insatta som undrar vilken färg jag fick på min J Scribble? Ingen, min bok var helt utan och jag väntar med spänning på vad John och Penguin ska göra åt det.

Mississippi

Just nu i skolan så har vi fått lära oss redaktörens arbete och fick ut ett manus att läsa. Romanen heter Mississippi (originaltitel: Mudbound), är skriven av Hillary Jordan och kommer ut på Historiska Media i april.

Foto: Historiska Media

Jag var väldigt tveksam till romanen innan jag började läsa, det enda jag visste var att den utspelar sig i den amerikanska södern precis efter andra världskriget och det lät inte alls som något för mig. Men jag blev både förvånad och glatt överraskad. Det är en gripande roman som inte bara behandlar rasism utan även kvinnans ställning.

Redan några sidor in i romanen var jag fast, och plöjde sedan snabbt igenom de dryt 370 sidor den består av. Ganska enkel och njutnignsfylld läsning, men en historia som inte lämnar en i första taget.

Mississippi berättar är en gripande berättelse om två familjer bundna till samma mark, markägare och arrendater. De bor avlägset och när det regnar isoleras familjerna då bron in till staden svämmar över. De är lika beroende av varandra som av marken de brukar.

Sex av romanens karaktärer turas om att berätta sitt eget perspektiv, tre från varje familj. De båda fruarna Florence och Laura ställs emot varandra, där Florence har en lägre ställning på grund av sin hudfärg. Däremot har Laura har en lägre ställning gentemot sin man än Florence har mot sin. Henry och Hap brukar samma jord men Hap är i beroendeställning. Jamie och Ronsel återvänder båda från kriget och har problem med att anpassa sig, när de stred så gjordes det sida vid sida men tillbaka i Mississippi kan de inte längre leva på det viset.

Mississippi är Hillary Jordans debutroman och den tog henne sju år att färdigställa.
Läs mer om författaren eller romanen här.

Boken finns i bakhandeln (och biblioteket!) den 30 april.

Omslag

Don't judge a book by it's covers

Men ärligt talat, vem gör inte det? Dessutom så köper en inte böcker med fula omslag, de vill en inte ha stående i bokhyllan. Omslaget är ofta det första intrycket.

I skolan så jobbar vi med just omslag nu och vår uppgift var att välja ett bra och ett dåligt omslag.

Jag valde Blått Blod av Lars Ragnar Forssberg som ett dåligt bokomslag. Även om teckningen kanske snarast ska spegla den satisiska tonen i romanen så slår det helt fel. Bilden är fult centrerad och bakgrunden känns som om den gjorts i sista sekund när både orken och pengarna tagit slut.

Omslagets färger sticker i ögonen och jag skulle inte äga den om det inte var för att jag har fått den skickad som recensionsex av Booked. För tillfäller har jag bara läst ca 50 sidor, men jag återkommer senare med om innehållet är lika smaklöst som omslaget.

Mitt exempel på ett bra omslag är the perks of being a wallflower av Sthephen Chbosky. På baksidan av boken finns ett citat ifrån USA Today  som jämför boken med The Catcher in the Rye. Omslaget är, enligt mig, en fantastisk blinkning åt hängivna fans av denne. Då den lyckas påminna om de gamla omslagen:

Jag blev inte vidare förvånad över att det fanns flera som inte höll med om mitt val av bra omslag. Jag fick höra att det var "rörigt". Vad tycker ni? Några andra omslag som är bra/dåliga?

Vill också tillägga att jag nyligen läste om the perks of being a wallflower. Efter det satte jag ihop en boklista (på boktipset.se) med alla böcker som nämns, den kan ni hitta här.

Även en låtlista (på Spotify) och den kan ni hitta här.

Boken kommer ut som film i år, med Emma Watson i en av huvudrollerna. Så vill du läsa den innan du ser filmen är det dags att börja läsa nu.

Dags att börja om på nytt,
ett tomt ark, en ny start.
Jag skriver mycket om böcker, detta gör jag i forum, på Facebook, Twitter och på Boktipset.
Men jag vill skriva mer. Det finns så mycket mer som jag vill säga och det tänker jag göra här.
Det handlar om min läsning, mina tankar och jag det vore trevligt om du vill följa min resa. För att läsa är att resa, som Akademibokhandeln så fint uttrycker det på sina plancher och även superfina tunnelbanetåg i Stockholm.
Min resa börjar inte nu, men jag ser fram emot att fortsätta den här.