J Scribble

Kommer ni ihåg när jag i februari bloggade om The Fault In Our Stars av John Green och hur jag hade fått en osignerad bok? (Går att läsa här.)
Nu har jag fått ett fint brev från Penguin Books.

Med brevet bifogades en klisterlapp med John Greens autograf som jag klistrade in i min bok. Därför kan jag nu äntligen svara på vilken färg jag fick på min J-Scribble. Den är silver! 

Long time, no see

Det var ett tag sedan nu, som jag bloggade. Först reste jag runt lite och träffade många vänner men sedan jag kom hem har jag varit fullt upptagen med att tillverka smycken som jag ska sälja på Pottermässan i Stockholm den 8-9 september. Mässan innehåller fyra pass under två dagar och jag ska sälja berlocker och örhängen på alla passen. Bland annat har jag gjort berlocker som ser ut såhär:

Jag ska lägga upp fler bilder sedan innan jag åker till mässan. Om du vill veta mer om mässan och hur du fixar biljetter så kan du läsa om det här.

Sen vill jag också påpeka att min kompis Emma Andersson har en chans att få sin bok Där drömmar blir till inläst som ljudbok. Detta är så klart väldigt roligt, och ni får gärna gå in och rösta på den här.

The Hound of the Baskervilles

Om man som jag har sommarlov så är det en utmärkt tid att läsa lite klassiker. Jag måste erkänna att jag inte har läst någon av Sherlockromanerna tidigare, bara några noveller. Dessutom så väntar jag spänt på nästa säsong av BBC's Sherlock.

The Hound of the Baskervilles är den tredje romanen om Sherlock Holmes och den berättas, precis som de andra, av Dr. Watson som arbetar med Sherlock och assisterar honom i några av de fall han löser. I The Hound of the Baskervilles handlar detta om en familj förföljd av en gammal förbannelse, en stor demonisk hund som sägs leva ute på heden. Sir Charles Baskerville har precis dött och det är hans läkare som kontaktar Sherlock. Sir Charles arvinge, Henry, är på väg till England för att ta hand om den stora egendom han ärvt. Sherlock intresserar sig för fallet efter att han hört att det i närheten av den avlidne Sir Charles kropp fanns enorma tassavtryck.

Sherlockromanerna är pusseldeckarnas pusseldeckare och genom hela boken får läsaren ta del av samma information som Sherlock och Dr. Watson. Tyvärr så saknas det ofta lite av den information som behövs för att helt lösa fallen, eftersom det är Dr. Watson som berättar historien och Sherlock inte alltid delar med sig av all information. Dock är det just Sherlocks lite hemlighetsfulle karaktär som jag tycker bäst om, det går aldrig att veta säkert vad det är han planerar och hur nära han är att lösa fallet. Jag ska definitivt läsa mer Sherlock i framtiden.

Darkly dreaming Dexter

Nu verkar det äntligen som att det har vänt för mig, efter att ha läst en hel del halvbra eller inte alls särskilt bra böcker har jag nu läst Darkly Dreaming Dexter av Jeff Lindsey, boken som har blivit till tv-serien Dexter. Eftersom jag tycker väldigt mycket om tv-serien så har jag velat läsa boken ett tag och blev därför väldigt glad när jag hittade den första boken second-hand för 3€.

Boken är skriven i förstaperson och handlar om Dexter som arbetar som kriminaltekniker specialinriktad på blodanalys för Miami-Dade polisdepartementet och dessutom är en känslokall seriemördare. Genom att strikt följa de regler som hans fosterfar lärt honom lyckas han undvika att bli upptäckt. Han bär på något inom sig, som han själv kallar för sin dark passenger och denne kräver blod för att vara nöjd. Boken fokuserar främst på Dexters kamp om att, på ytan, smälta in bland människor för själv så kallar han sig ett monster och påstår att han inte har några känslor. Detta är den första boken i serien och en Dexter försöker att hjälpa sin syster Deb, som är polis, att fånga en seriemördare och på det viset bli befodrad.

Jag blev väldigt imponerad av hur lik tv-serien boken faktiskt är trots de stora förändringar som har gjorts. Vissa karaktärer har ändrats helt och inte heller historien är riktigt densamme. Fast att jag sett serien och alltså visste hur det skulle sluta (ungefär) så tyckte jag att boken var väldigt bra och dessutom välskriven. Helst skulle jag vilja kasta mig över resten av serien, men det får vänta till efter sommaren eller så för nu har jag genast fått tillbaka min läslust och ska ge mig på de böcker som ligger på hög och väntar.



Förr eller senare exploderar jag (TFIOS)

Här är det alltså, den svenska omslaget och titeln på The fault in our stars av John Green och jag tycker att det är hemskt. Inte bara har titeln ändrats ifrån ett Shakespeare-citat till något som får det att låta som en barnbok, utan även omslaget skriker ut "BARNBOK!" Jag känner på mig att det här kommer att locka helt fel läsare, och ännu värre, inte alls tilltala de som annars skulle älska den här boken.

Jag tycker att Bonnier borde undersöka lite vem det är som har tyckt om boken, för jag är övertygad om att de har helt missat målgruppen. Det här är en bok som marknadsförts för 14+ i USA, och många läsare (t.ex. jag) är betydligt äldre än så. Dessutom skulle de nog tjäna på att läsa boken innan de sätter titel och gör omslag. Just nu funderar jag på om det är jag eller Bonnier som har missat något här, men jag hoppas att ni som ser det här omslaget ändå läser boken, för det är den värd!

Sommarlov och lata dagar

Jag har gett mig själv ett sommarlov och ska varken jobba eller plugga innan terminsstart i september. En av mina kursare har utmanat mig i en lästävling och den av oss som läser flest böcker under lovet ska bli bjuden på glass på vår första dag tillbaka i skolan. Just nu känns det som om jag kommer att förlora för även om jag just nu spenderar en månad hos min pappa så blir det inte mycket läst. Mest äter jag glass, badar och tittar på film men några böcker har jag ändå tagit mig genom.

Jag gav mig på [buzz], uppföljaren till [geim] av Anders de la Motte. Även denna var väldigt spännande och jag streckläste den men jag tappade bort mig totalt fram emot slutet och jag förstår inte alls hur det hela hängde ihop. Jag var inte tillräckligt koncentrerad och missade säkert något viktigt för boken lämnade mig mest förvirrad. Så mitt tips är att läsa den när en inte har för mycket annat i tankarna.

Memento Mori minns att du skall dö av Sanna Juhlin läste jag på grund av den fantastiska titeln. Jag älskar uttrycket memento mori och är lite svag för barocken. Titeln och beskrivningen av boken var väldigt lovande och jag ville verkligen tycka om den. Handlingen var precis i min smak men utförandet var ganska tråkigt. Den här boken har allt som jag vill att en bok ska ha men ändå så tycker jag verkligen inte om den.

I sökandet efter en bra sommarläsning så återgick jag istället till Hunger Games av Suzanne Collins både för att min pappa hade bett om att få låna den och för att jag blev lite sugen på en omläsning efter att ha sett filmen. Filmen gjorde faktiskt boken bättre, men tyvärr så gjorde själva omläsningen den sämre. Första gången jag läste den så var det så spännande att jag snabbt tog mig igenom den utan att tänka efter särskilt mycket men denna gången var min läsning lite mer noggrann. Nu ska jag istället leta vidare och hoppas att hitta en sommarbok att njuta av.

Turkanarapporten + några frågor till Christian Unge

Lagom till att sommaren började på riktigt så fick jag romanen Turkanarapporten hemskickad och jag var nog lite skeptisk när jag började min läsning, något med den särskrivna titeln på framsidan och det otympliga formatet på själva boken.

Redan efter några sidor var jag dock fast och det var helt omöjligt för mig att sluta läsa.

Den svenska läkaren Martin Roeykens har haft problem med både familj och arbete och lämnar Sverige för ett jobb för Läkare utan Gränser i Kenya. Där träffar han antropologen Nadine och hans egen oförmåga att ge upp när andra behöver hjälp drar in honom i en konspiration mycket större än han kunnat ana. Upplopp, korrupt polis, amerikansk underrättelsetjänst, tortyr och mord avlöser varandra genom romanen. Karaktärerna är stereotypa, dialogen något stolpig men otroligt spännande. Passagerna som tydligt skvallrar om att det är en läkare som skrivit är mina favoriter. Med skräckblandad förtjusning och svaga äckelkänslor läser jag om granatskador och utstickande benpipor.

Tyvärr så håller inte känslan i sig, så fort huvudpersonerna lämnar Afrika och återvänder till Europa blir det lite för mycket Hollywoodfilm för min smak. 

Det är en roman som passar utmärkt som sommarläsning, den är både spännande och lättläst. Den skiljer sig ifrån andra böcker i genren och jag kommer att minnas den ett bra tag. Det finns dock en hel del som kan förbättras och jag hoppas på att uppföljaren blir bättre.

Nu när jag läst ut boken ska jag genast donera pengar till Läkare utan gränser, vilket är vad Christian Unge gör med överskottet ifrån boken. Att läsa romanen får mig att förstå hur viktigt deras arbete är.

Jag kontaktade författaren Christian Unge, som trots att han befann sig på landet tog sig tid att besvara mina frågor.

Du skänker överskottet från romanen till Läkare utan gränser, hur kommer det sig?

Jag har jobbat för MSF och tycker organisationen är otroligt bra. Proffsiga människor som brinner för sitt arbete. Jag skulle gärna göra fler missions men 3 små barn har skjutit upp det så länge. Så länge gör jag vad jag kan på hemmaplan: föreläser, hjälper till med småprojekt. När jag sen bestämde mig för att ge ut min första thriller själv insåg jag att jag hade full frihet att göra vad jag ville med pengarna. Varför inte ge dem till MSF? Kopplingen med storyn känns naturlig. 

Är det ditt eget arbete med Läkare utan gränser som har inspirerat ditt skrivande eller är det ditt skrivande som har tagit inspiration ifrån ditt arbete?

Arbetet som läkare, såväl för MSF som hemma på Karolinska, är en guldgruva för historier, karaktärer och miljöer. Visste redan på mitt första mission för MSF att jag ville använda mig av mina upplevelser för att skriva om. I någon form. 

Vilken är den senaste boken du läste?

Saturday av min favoritförfattare, Ian McEwan

Kan du berätta lite om Kongospår, uppföljaren till Turkanarapporten?

Kongospår kretsar kring Martin Roeykens egen, mörka, släkthistoria. Kongo. Belgien. Värmdö. Kongospår är mörkare än Turkanarapporten. Man lär känna Martin bättre. Nutid. Kärlek. Jakt. Boken är klar. Ska bara redigeras en aning. Och jag letar förlag att ge ut den på.