Turkanarapporten + några frågor till Christian Unge

Lagom till att sommaren började på riktigt så fick jag romanen Turkanarapporten hemskickad och jag var nog lite skeptisk när jag började min läsning, något med den särskrivna titeln på framsidan och det otympliga formatet på själva boken.

Redan efter några sidor var jag dock fast och det var helt omöjligt för mig att sluta läsa.

Den svenska läkaren Martin Roeykens har haft problem med både familj och arbete och lämnar Sverige för ett jobb för Läkare utan Gränser i Kenya. Där träffar han antropologen Nadine och hans egen oförmåga att ge upp när andra behöver hjälp drar in honom i en konspiration mycket större än han kunnat ana. Upplopp, korrupt polis, amerikansk underrättelsetjänst, tortyr och mord avlöser varandra genom romanen. Karaktärerna är stereotypa, dialogen något stolpig men otroligt spännande. Passagerna som tydligt skvallrar om att det är en läkare som skrivit är mina favoriter. Med skräckblandad förtjusning och svaga äckelkänslor läser jag om granatskador och utstickande benpipor.

Tyvärr så håller inte känslan i sig, så fort huvudpersonerna lämnar Afrika och återvänder till Europa blir det lite för mycket Hollywoodfilm för min smak. 

Det är en roman som passar utmärkt som sommarläsning, den är både spännande och lättläst. Den skiljer sig ifrån andra böcker i genren och jag kommer att minnas den ett bra tag. Det finns dock en hel del som kan förbättras och jag hoppas på att uppföljaren blir bättre.

Nu när jag läst ut boken ska jag genast donera pengar till Läkare utan gränser, vilket är vad Christian Unge gör med överskottet ifrån boken. Att läsa romanen får mig att förstå hur viktigt deras arbete är.

Jag kontaktade författaren Christian Unge, som trots att han befann sig på landet tog sig tid att besvara mina frågor.

Du skänker överskottet från romanen till Läkare utan gränser, hur kommer det sig?

Jag har jobbat för MSF och tycker organisationen är otroligt bra. Proffsiga människor som brinner för sitt arbete. Jag skulle gärna göra fler missions men 3 små barn har skjutit upp det så länge. Så länge gör jag vad jag kan på hemmaplan: föreläser, hjälper till med småprojekt. När jag sen bestämde mig för att ge ut min första thriller själv insåg jag att jag hade full frihet att göra vad jag ville med pengarna. Varför inte ge dem till MSF? Kopplingen med storyn känns naturlig. 

Är det ditt eget arbete med Läkare utan gränser som har inspirerat ditt skrivande eller är det ditt skrivande som har tagit inspiration ifrån ditt arbete?

Arbetet som läkare, såväl för MSF som hemma på Karolinska, är en guldgruva för historier, karaktärer och miljöer. Visste redan på mitt första mission för MSF att jag ville använda mig av mina upplevelser för att skriva om. I någon form. 

Vilken är den senaste boken du läste?

Saturday av min favoritförfattare, Ian McEwan

Kan du berätta lite om Kongospår, uppföljaren till Turkanarapporten?

Kongospår kretsar kring Martin Roeykens egen, mörka, släkthistoria. Kongo. Belgien. Värmdö. Kongospår är mörkare än Turkanarapporten. Man lär känna Martin bättre. Nutid. Kärlek. Jakt. Boken är klar. Ska bara redigeras en aning. Och jag letar förlag att ge ut den på.  

the perks of being a wallflower

En av mina favoritböcker, som jag skrivit lite om i det här inlägget om bokomslag, har filmatiserats. Romanen är the perks of being a wallflower av Stephen Chbosky. Filmen kommer i september och jag är såklart fruktansvärt sugen på att se den. Idag släpptes i alla fall trailern och den ser ut så här:

Även om jag redan nu kan säga att en del inte ser riktigt ut som min egen tolkning så tror jag att det här kan bli en riktigt bra film och jag ser fram emot premiären!

14 år och till salu

Boken 14 år och till salu av av Caroline Engvall är en sann historia om en helt vanlig tjej, som efter en våldtäkt vid 14 års ålder börjar att sälja sex i ett försök att dämpa sin ångest. Via Internet träffar Tessan en mängd olika män och efter ett tag så slutar de alla att betala henne. Männen hör av sig ofta - ibland mitt i natten men hon kan ändå inte sluta. Några av dem skadar henne, några våldtar henne. Trots att detta pågår länge så är det ingen som märker vad som egentligen händer. Boken belyser ett ämne som det inte samtalas så mycket om, det finns barn som mår dåligt trots att de ser ut att ha det bra och bor i bra familjer. 

Jag vill verkligen tycka om den här boken, men det gör jag inte. Jag känner på mig att den är viktig och jag vill verkligen bli berörd men det går bara inte. Det tog väldigt lång tid att ta mig igenom boken och kronologin i den förvirrade mig enormt. Det är svårt att hänga med i texten och veta vad som hände när. Det som alltid förvånar mig i den här sortens böcker är den stora mängd av män som köper sex, här av en fjortonårig flicka. Männen har ofta familj och en del av dem bjuder in Tessan i sina hem när deras fru och barn inte är hemma och sånt händer. Mitt i våra vanliga småstäder så finns det halt vanliga män som köper sex av barn, när deras familj är hemifrån och det är verkligen något som vi måste prata om. Så boken behandlar absolut ett viktigt ämne och berättar en viktig historia men tyvärr så är det inte på ett sätt som får mig att vilja läsa mer.