Kongospår av Christian Unge

Kongospår är del två av Afrikatrilogin skriven av Christian Unge men boken går utmärkt att läsa utan att ha läst den första delen. Faktiskt tycker jag inte att den hade särskilt mycket med den första delan att göra annat än att det var samma huvudperson. När denna boken börjar är läkaren Martin Reoykens tillbaka i Sverige och jobbar på Karolinska igen. Han får in en patient som visar sig veta saker om Martins familj och deras bakgrund i Kongo. Mannen verkar först väldigt villig att prata om Martins farfar och deras vänskap men efter ett tag tar det stopp och han blir rädd och vill inte prata mer. Ganska snart visar det sig att Martins familj har stora hemligheter och att det finns några som inte tvekar att ta till våld för att stoppa Martina att avslöja dem.

Christian Unges berättelse är snabb, spännande och actionfylld från start till slut. På det viset påminner den om första delen, Turkanarapporten. Precis som förut blir det likt en amerikansk film när hjälten rusar rakt in i faran och skurkarna jagar efter och lämnar stor skada efter sig. Jakten går genom flera länder men främst utspelar sig den här boken i Sverige och här blir det lite mindre trovärdigt för mig. Det blir helt enkelt lite för mycket ibland. Men samtidigt kan jag inte sluta läsa, för jag vill verkligen veta vad som händer. Historien är väldigt väl uttänkt och inte förrän i slutet förstår jag hur allting hänger ihop.

Styrkan med Unges författarskap är hans läkarbakgrund och antagligen hans jobb inom Läkare utan gränser. Det finns en äkthet i hans böcker som ger dem trovärdighet (i de delar som inte känns som överdrivna actionfilmer). Här förstår jag som läsare att Unge vet att det är så här som världen ser ut. Bitvis är det riktigt hemska exempel som tas upp men då beskrivs de väldigt sakligt. När skador beskrivs märks det att det är en läkare som skrivit boken och det är där jag finner de bästa bitarna.

Den här boken är lättläst. Ibland nästan överdrivet så, med extremt korta meningar (ibland bara ett enda ord!). För mig tog det lång tid att vänja mig vid språket och komma in i boken, men sen var jag fast. På grund av min bokklubb har jag läst mycket i denna genre i år och den här är definitivt bättre än både Johan Theorin och GW Persson.

Vilken är egentligen boken?

Ja, det skulle jag bra gärna vilja veta! För det finns ingen bok som får mig att smeka mig själv i ansiktet sådär samtidigt som jag skrattar. Någon som har något rimligt förslag på vilken bok det kan vara? 

älskar - hatar - Jenny Downham

älskar - hatar berättar en historia som vi alla har hört förut, om en ung tjej som tycker om en kille och därför klär upp sig och går på fest för att få hans uppmärksamhet men blir full och blir våldtagen. Hon borde inte ha haft de kläderna, hon borde inte ha varit så full och hon bjöd ju ut sig hela kvällen. Samma uttjatade argument som vanligt men här berättas historien på ett nytt och nyanserat vis. Det handlar inte bara om offer och förövare. Tom anklagas för att ha våldtagit Karen på festen i hans föräldrars hus men han nekar men berättelsen handlar inte bara om dem, den handlar om två syskonpar. För Tom har en yngre syster, Ellie, som påstår att hon gick och la sig direkt den där kvällen och varken såg eller hörde någonting. Hon vill tro att han är oskyldig och tänker vittna till hans fördel.

Karen har en storebror (Mikey) och han tänker inte gå med på att någon har behandlat hans lillasyster illa när Tom blir utsläppt från häktet beger han sig hem till familjen för att "nita honom". Här träffar han såklart Ellie istället och de lär känna varandra. 

Det intressanta i boken är syskonens reaktion på situationen. Mikey behandlar inte sina flickvänner på det allra bästa sätt men väntar sig att andra killar ska behandla hans syster bra. (Han våldtar i och för sig heller aldrig någon). Ellie däremot tar illa vid sig när hon får höra att Karen inte längre lämnar lägenheten och att hon kommer missa slutproven i skolan, samtidigt känner hon att hon måste försöka hitta något sätt att tro på sin brors version av vad som hände.

Upplägget i den här boken är bättre än själva språket men själva berättelsen är både tänkvärd och gripande. Det är otroligt spännande att sätta två liknande syskonpar på varsin sida av en sån här "konflikt". Det blir intressant när de slits mellan att vara lojala mot familj och mot varandra och ibland mot sina värderingar. 

I årets Bokyatzy la jag in den här som ungdomsroman under genrer, vilket gav mig bara 2 poäng. Jag läste dock boken för att den stod på hyllan och inte på grund av yatzyt eftersom jag försöker att rensa ut lite bland olästa böcker.

Tygkasse och Tranströmer

Den här fina tygkassen vann jag via en tävling på Punkt Medis instagramkonto! Jätteroligt eftersom det är på Punkt Medis jag hänger en gång i veckan när jag lär mig att sticka. Det har alltså blivit till ett av mina "hem"-bibliotek efter att jag flyttade upp till Stockholm. Nu kan jag stolt bära min stickning (och mina böcker) till Medis varje vecka under hösten!

Medborgarplatsens bibliotek har precis bytt namn till Tranströmerbiblioteket Medborgarplatsen och det fanns en del nya skyltar uppsatta men det mesta var sig likt. Jag funderade lite på om även Punkt Medis skulle byta namn. Till Punkt Tranis kanske? Tran Medis? Men det ska tydligen få behålla sitt namn.

Udda verklighet - Nene Ormes

Den här boken köpte jag på förra årets bokmässa och jag tror det var året innan det som jag lyssnade på Nene Ormes seminarium om urban fantasy. Nene Ormes jobbar på Sci-Fi bokhandeln i Malmö och boken Udda verklighet är just en urban fantasy som utspelar sig där. Eftersom jag själv är uppväxt i Skåne och all min släkt kommer från just Malmö så har den legat på min läslista sedan dess men det har inte blivit av att jag läste den förrän nu. 

Boken handlar om Udda, en tjej vars nätter plågas av obehagliga drömmar. I början av boken har det precis blivit värre och varje natt vaknar hon av drömmar som känns lite för verkliga för att hon ska känna sig bekväm. När det blir riktigt illa ringer hon till sin bästa kompis och granne Daniel som sitter med henne och lyssnar när hon berättar om drömmarna. Han tycker att hon borde bevisa för sig själv att de inte kan vara sanna genom att bege sig till de platser hon drömt om och då inse att det inte alls ser ut som i drömmen men Udda är för rädd. Daniel, som tycker att det hela är ett stort äventyr, bestämmer sig för att ge sig iväg utan Udda. 

Nene Ormes introducerar en helt ny värld för läsaren och jag kan inte riktigt komma över att den är så kort. Beskrivningar av både omgivningar och karaktärer känns flyktiga och blir klichéartade vilket jag inte alls vill ha i en fantasy. Om jag ska acceptera att det finns en annan värld i Malmö än den jag kände till sen tidigare så behöver jag mer information, målande beskrivningar och levande karaktärer. Här känns allt istället platt och tråkigt och ingenting överraskar. Vid ett tillfälle har Udda drömt om att det ska finnas en man på platsen de kommer att besöka och när denne man sedan öppnar dörren blir alla väldigt förvånade. Lite av en "ÄR DET DU!?" - situation, medan jag som läsare mest känner att det var väl väntat att karaktären skulle vara den ENDA personen Udda träffat tidigare i hela boken som de inte aktivt letat upp i ett syfte. Alltså otroligt lång foreshadowning för exakt noll överraskningseffekt.

Dessutom tycker jag att karaktären Udda är fruktansvärt osympatisk. Jag känner inte igen mig i henne alls och blir mest bara irriterad. Speciellt när det kommer till hennes låga arbetsmoral på jobbet (hon verkar mest bara gnälla över sin chef samtidigt som hon spenderar alla arbetstid åt att surfa på nätet).

Det här är inte en jättedålig bok (den är faktiskt t.om. ganska spännande ibland) men det är en jättestor besvikelse. Jag hade väntat mig mer helt enkelt och jag vill inte läsa nästa del.

Den här boken har jag lagt som fantasy/sci-fi i årets Bokyatzy.

Ny serie av Liv Strömquist!

Utdrag ur ett samtal:

"Liv Strömquist ska släppa ett nytt seriealbum!"
"Jaså? När ska det komma ut?"
"Den 15/9"
"Vad ska det heta?"
"Typ fitta"

Albumet ska tyvärr inte heta "Typ fitta" utan Kunskapens frukt vilket i informationstexten om albumet beskrivs så här: "handlar om det som brukar kallas för det kvinnliga könsorganet. Vad är det för något? Och varför har mänskligheten ett så extremt osoft, borderlineartat love-or-hate-relationship med just denna mänskliga kroppsdel?"

Jag ser fram emot att läsa det!

Queerperspektiv på Mumintrollen (Stockholm pride)

Denna veckan är det Stockholm Pride och jag är väldigt försiktig med att inte inkräkta på att område där jag inte riktigt hör hemma men jag tyckte ändå att jag borde få vara välkommen på de föreläsningar som anordnas på Kulturhuset under Pride. I måndags åkte jag in och lyssnade på två stycken. Den första handlade om litteraturteori vilket jag oftast tycker är otroligt roligt!

Det var alltså ett Queerperspektiv på Mumintrollen, dessutom deltog Vide som jag har lärt känna då hen varit med som funktionär på konventet Multicon i två år. 

Deras samtal var otroligt bra! De inledde med att prata om kärleksrelationen mellan Mumintrollet och Snusmumriken och hur den blivit åsidosatt på grund av Mumintrollets relation till Snorkfröken. De menade att läsarna i för stor grad påverkas av de normer som är gällande i vårt samhälle utan att ifrågasätta om desamma gäller i Mumindalen.

Samma problem uppstår i familjekonstellationer i muminfamiljen. De tog upp flera bra exempel på att muminfamiljen skulle vara en stjärnfamilj där alla är välkomna. Alla som äntrar huset blir i princip adopterade och accepterade in i familjen men ändå brukar den officiella tolkningen vara att muminfamiljen är en traditionell familj bestående av mamma-pappa-barn. De var otroligt duktiga och kunniga alla tre och jag är nu väldigt sugen på att läsa hela muminserien!